Så är 2023 helt slut och 2024 är nyfött. Det börjar duktigt mörkt och dimmigt här i Skåne. När jag plåtade genom fönstret vid diskbänken och såg det otända ljuset i fönstret dök Nils Ferlins ”En valsmelodi” upp i minnet. Ni vet den där som börjar ”Dagen är släckt, mörkret är väckt”. Den som inte minns den biten kommer säkert ihåg vad som kommer litet längre ned i dikten; ”och snart i min grop skola maskarna finna att jag är ganska mager om bená, tillika om armar och hals.”
Det där sista, om bená och armar och hals, stämmer ju inte alls på mig numera efter ett år med stillasittande på grund av ryggen. Förhoppningsvis stämmer inte resten heller på det nya året, vi får hoppas att mörkret släcks och ljuset väcks i stället trots den mörka första dagen.
Stearinljusets låga i fönstret lyser med sin frånvaro. Vi får hoppas att året blir bättre framöver.
Årets första bildspel innehåller bilder från förra årets sista dagar, till exempel skatan jag berättade om, hon som tog en mus till lunch. Där finns även en råget, och några dovhjortar som dök upp för ett numera sällsynt besök. Ekorrarna är flitiga besökare vid fågelmatningen liksom fåglarna så klart, bilder på båda sorter finns med. Skatan avslutar 2023, sedan följer bilder från i dag.
Länk till bildspelet God fortsättning!