Made with Xara
Start Fotobloggen Speciella bildspel Solitära bin Tidigare bildspel Kristinas keramik Kristinas keramik bilder Made with Xara
top Christers fotoblogg juli-augusti 2019 -spridda noteringar och bilder då och då, minst en gång i månaden, ibland oftare.
2019-08-27 Snabba skiften i vädret. Det började bli dags för ett nytt inlägg och bildspel tänkte jag och satte igång i lagom takt. Nu börjar det plötsligt bli bråttom, av meteorologerna utlovade åskväder närmar sig raskt och ser ut att komma snabbare än utlovat. Vi har haft en vecka med rena högsommarvärmen, mellan 25 och 30 grader dagligen. Nu är det uppenbarligen dags för skifte i väderleken. Jag slutar pladdra här och övergår till uppdateringsarbetet. Bildspel 2019-08-27 Till sidtopp 2019-08-25 Vid Linnekullavägens vägförenings årsmöte firades Linnekullavägens 70-årsdag med mycket god grillbiff och sallad, två sorters tårta, tillbehör och karameller. Bildspelet innehåller bilder från denna mycket trevliga tillställning som ägde rum en fantastisk sensommarsöndag med lagom högsommarvärme. Tack till styrelsen för lyckad eftermiddag-kväll! Bildspel 2019-08-25 Linnekullavägen 70 år Välkommen även till Till sidtopp 2019-08-18 Omväxlande väder har det varit den senaste veckan. Åskväder nästan varje dag, regn och sol om vart annat. Men inte de regnmängder som skulle behövas för att fylla på i naturen. Sommarens överflöd av djur och växter att fotograferar minskar dag för dag.Men än så länge går det att få ihop ett bildspel! Vad sägs om slätnackad bistekel? En stekel som parasiterar på solitära bin, främst citronbin. Den långa gadden är äggläggningsröret, långt för att nå in till binas yngelkammare. Kungsljusen lyser på sparlåga, bara enstaka blommor kvar på stänglarna. Men malvorna är fortfarande igång, och gullriset bjuder många insekter på pollen. Ett annat hösttecken är de röda hagtornsbären, de vankas snart fest för traktens koltrastar. Små sångare far runt bland buskar och blomster för att leta efter insekter, i dag fick jag bilder på lövsångare som avslutar bildspelet. Bildspel 2019-08-18 Till sidtopp 2019-08-11 Hösten kan anas i naturens färger när man går runt och tittar. Även generationsväxlingen blir allt tydligare, fler hårt slitna fjärilar som gjort sitt och fler helt nykläckta som nu skall övervintra eller som tistelfjäril och gammafly vända söderut för att ge upphov till nya generationer som nästa år kommer hit. Ett evigt kretslopp. Det är många insekter i farten, inte minst i gullrisblommorna som är rika på pollen. Många olika blomflugor, steklar av olika slag. Som den vackra parasitflugan phasia hemiptera, och rovstekeln bivarg, Philanthus triangulum, som bedövar honungsbin och tar hem som levande föda åt sina larver. En intressant artikel om detta finns hos Vetenskapspedagogen. En dovhind med uppvaktande unghjort var på besök, hinden såg ut att vänta minst tvillingar, kanske till och med trillingar. Nedkomsten torde vara mycket närliggande i tiden. Unghjorten var som sagt uppvaktande, men det var inte uppskattat. En kul insekt är fönsterblomfluga, Volucella pellucens, som har sitt namn efter en genomskinlig del av bakkroppen. Inte lönt att smygäta där inte! Vi hörs! Bildspel 2019-08-11 Välkommen även till Till sidtopp 2019-08-04 Äntligen en ökning av fjärilsbeståndet! Det har varit mycket glest mellan dem, men nu har en ny generation börjat titta fram. Gott om mindre guldvinge, färska citronfjärilar syns liksom en och annan nässelfjäril och påfågelöga. Silverstreckad pärlemor brukar det finnas många av men de har varit sällsynta i år. Nu har ett par stycken fräscha visat upp sig. Lovar gott! Men blåvingar fortsätter att lysa med sin frånvaro. Solitärbin och humlor är också fortsatt få. Varmt har det varit, och torrt. Men i går anlände en kallfront och med den regn och åska -som sköt upp publiceringen av detta, åska = urkopplade apparater... Inga mängder av varken åskan eller regnet, 10 millimeter kom det men de kom ganska fort, särskilt i början. Välbehövligt! Och påfyllning önskas. Påfyllning även av bilder har det blivit, kommer här: Bildspel 2019-08-04 Välkommen även till Till sidtopp 2019-07-27 Solen har värmt för fullt många dagar nu, idag har det mulnat till sig men ärvarmt ändå, trots blåst. Litet kvavt, risk för åska har meteorologerna sagt. Sedan skall kallare väder vara i antågande. Förra söndagen var också varm, på kvällen kom en dovhind på besök. Hjortarna har inte visat sig på ett tag, men det här var inledningen till ett större besök på tisdagen, då ett par hindar med kalvar lät telningarna släppa loss på gräsmattan. Kul, hoppas att de kommer fler gånger nu när jag röjt växtlighet som försvårade plåtandet. Vi har även sett bivråk, mycket trevligt eftersom vi befarade att de skulle sluta häcka här nu när det har avverkats skog där de brukar hålla till. Samtidigt hörde vi skrin från ormvråkar, de har också haft bo i närheten flera år och verkar alltså vara kvar. De har hörts från samma ställe flera gånger under en tid, ungar som tigger. Mycket lovande! Fjärilarna verkar ha kommit igång litet mer, ett par har hamnat på bild liksom ett par bin och en gulfläckad trollslända, de finns med i bildspelet. Bildspel 2019-07-27 Till sidtopp 2019-07-23 Linnekulla.se har fått en systersida! Jag har länge försökt hitta en lösning för att ge besökare möjlighet att kommentera inläggen här. Det har visat sig vara mycket svårt att få till det på ett någorlunda enkelt sätt. Dessutom är det litet omständligt att göra täta inlägg här. Därför har jag efter mycket funderande startat en systersida, linnekullanatur.se. Jag kommer inte att låta den sidan ersätta linnekulla.se, utan vara ett komplement. Bildspel kommer inte att visas på systersidan, bara här. Så fortsatt välkomna här alla besökare, och välkomna att besöka även linnekullanatur.se! Till sidtopp 2019-07-20 Vem sitter och spånar i trädet? undrade jag när Amba och jag hämtat posten och passerade ett träd med hål -fyllt med träspån. Jag gick hem med Amba och post för att återvända med kamera. I dunklet vid hålet fick jag se en geting jag inte kände igen och en illröd pälsklädd insekt. Senare kunde jag på bilderna se att det handlade om vanlig geting (Vespula vulgaris) och hushumla (Bombus hypnorum) som även kallas trädhumla. Att jag inte kände igen vanlig geting beror på att den är inte vanlig alls här, “vanlig geting” är här hos oss takgeting (Dolichovespula saxonica). Där ser man, mycket att lära! Det är fortsatt ont om insekter här, och även på andra håll. BBC har ett reportage om bidöd i Ryssland. Några kryp har i alla fall hamnat på bild, som mina favoriter lysingbi och ett intressant bi, metallsmalbi. De är solitära bin, men med ett undantag -de är eusociala, vilket i Wikipedia beskrivs så här: "Metallsmalbiet är ett primitivt eusocialt bi, där en del icke-fertila döttrar till den grundläggande honan (drottningen) agerar som arbetare och hjälper till med skötseln av sina syskon. Bona anläggs ofta i stora kolonier tillsammans med andra bon från samma art på naken mark." Kan det vara så som solitära bin inledde sin väg för att långt om länge utvecklas till att bli det som nu är sociala bin? Bildspel 2019-07-20 Till sidtopp 2019-07-15 Komockor, dödgrävare och dyngbaggar har jag inte så många bilder på i arkivet. Bara tre, och de är styvt tio år gamla, och av mindre bra kvalitet, lindrigt sagt. Ja, jag hade egentligen sju, men de fyra var så undermåliga att det blev papperskorgen direkt. Alltså helt klart svårt försummade motivområden! Det som fick mig att leta fram de här bilderna är det faktum att insekterna blir allt färre. Det finns starka skäl till att vi alla försöker ändra på det! Nu kanske någon tycker att visst, fjärilar, humlor och bin kan man ju vara litet rädd om, men vad skall vi med äckliga kryp som lever av koskit och as av djur till? Jo, därom skall jag ge besked, ty utan dem går tillvaron helt ur led, om jag får göra ett dåligt försök att travestera Runebergs fänrik Stål. Våra svenska dyngbaggar har minskat i antal, flera arter är hotade och rödlistade. Vad händer om det inte finns några dyngbaggar i naturen? Det finns faktiskt mycket bra kunskap om det, med empiriska erfaranheter som det heter när man får vara med om det som händer. Fast exemplet är litet baklänges. Så här ligger det till: Australien har inga egna arter av dyngbaggar som kan ta hand om kodynga, alla arter där har utvecklats tillsammans med pungdjur och lever av deras spillning. Detta ledde till ordentliga problem när europeerna kom dit och införde nötkreatur. Varför det? Ett citat från Jordbruksverkets hemsida om dyngbaggar: “Dyngbaggar är viktiga eftersom de bryter ner spillningen från betesdjuren. Utan nedbrytare ansamlas gödseln och kväver gräsmarken. Dessutom ratar betesdjuren grödor nära spillning vilket kan leda till stora obetade ytor.” Vad hände då i Australien när nötkreaturen kom dit? Ett citat från den Australiensiska myndigheten CSIRO:s sida om dyngbaggeprojektet som genomfördes: “Den genomsnittliga vuxna kon släpper 12 dyngkuddar varje dag. Om mockorna inte bryts ned kan de täcka upp till flera procent av betesområdet. Vidare växer ett område med betesväxter runt kanten av varje komocka. Nötkreatur tenderar att undvika dessa om inte mockan bryts ned. En snabb beräkning visar att de 30 miljoner nötkreatur i Australien som producerar 300 miljoner komockor per dag, kan förstöra mer än en miljon hektar betesmark varje år. Dessutom är den obehandlade dyngen en viktig avelsplats för flera flugor, särskilt den sjukdomsöverförande bushfluga som så kraftigt inverkar på kvaliteten på utomhuslivet i hela Australien under sommaren.” (Googleöversättning, jag har försökt ansa de värsta vildskotten) Det är tur att Australien är så stort... Entomologen George Bornemissza arbetade 1951 vid University of Western Australia. Han lade märke till alla komockor som aldrig försvann, och att inga dyngbaggar tog hand om dem. I slutet på femtiotalet föreslog han att man skulle importera dyngbaggar utifrån, och man började undersöka möjligheten för sådan import. Det krävdes noggranna förberedelser, vilka katastrofer införandet av främmande arter kunde leda till hade man bara allt för talande erfarenhet av. 1966 gjorde man testutsläpp av utländska dyngbaggar, och 1967 drog man igång på riktigt. Det blev oerhört lyckat, och är det mest lysande exemplet på att lösa problem med naturens egna krafter. Sådant måste göras med yttersta försiktighet och föregås av noggranna studier för att undvika upprepanden av tidigare misstag med importerade djurarter. Så skedde här, och resultatet blev alltså mycket bra. Dyngbaggarnas mun duger bara till att suga musten ur komockor så att säga, inte att ge sig på annat, och larverna lever kungligt i komockor, inget annat. I länken ovan från CSIRO beskrivs resultatet så här, Googleöversättning igen med viss ansning: “Det har beskrivits som en av de största framgångarna för australiensisk vetenskap på grund av dess inverkan på hållbart jordbruk. När skalbaggarna sätter igång att gräva gångar, för de ner gödningsmedel samt skapar hål och tunnlar som hjälper till med vatteninträngning när det regnar. Bortfallet av dynga reducerar antalet flugor och bryter parasitcykeln. För varje liter gödsel som tagits ner, läggs en liter underjord till ytan. När larverna har lämnat efter ungefär tre eller fyra veckor rör sig markmaskarna in och rör sig ner i tunnlarna, äter grytan och fyller tunnlarna med löst packad jordmaskavföring och ersätter därmed behovet av gödningsmedel. Det är ett otroligt effektivt system som nu fortsätts av landomsorgsgrupper i Australien.” Vad kan vi då lära av detta? Jo, att vi måste vara rädda om våra dyngbaggar! Det är ju i högsta grad onödigt att köra det australiensiska exemplet baklänges och plötsligt stå i kodynga upp till anklarna eller ännu värre  knäna ;-) Eller hästlort, kattlort, hundlort och allt vad som finns. Och att vi måste vara rädda om ALLA våra insekter, de samverkar i en väv som är mycket tätspunnen. Ett boktips: Insekternas planet av biologiprofessorn Anne Sverdrup-Thygeson, ISBN  9789189043008. Och Hennes Sommarprogram i P1  finns att lyssna på! Hon förklarar mycket om insekternas sammanhang och hur viktiga de är. Rekommenderas! Lägg särskilt de sista 6 minuterna på minnet! De tål att höras flera gånger. Tillbaka till komockor, dyngbaggar och dödgrävare. Jag hoppar över bildspelet den här gången, och lägger upp de två bilder jag råkade ha i arkivet. De togs en gång snabbt och utan någon tanke på kvalitet, jag skulle ha dem för identifiering av dödgrävaren, den orangea baggen. Så såg jag att det fanns fler kryp, och vid datorn upptäckte jag ännu fler. Under den orangea syns ytterligare ett par, som vid närmare betraktande sitter på ryggen av ännu en, betydligt större. Ännu fler går att upptäcka om man tittar noga på bilderna. Mycket att upptäcka för den som står ut med bajsstudier!   Vi hörs! Till sidtopp 2019-07-10 Humlor och bin är mycket färre i år än normalt har jag konstaterat i tidigare bloggar. Och så är det i hela Skåne och stora delar av landet, fick man veta i ett inslag hos Radio Kristianstad tisdagen 9/7. Där intervjuas länsstyrelsens naturvårdshandläggare Måns Bruun, som berättar att den extremt torra sommaren förra året ställt till det i insektsvärlden. Länken ovan går till inslaget. Anledningen till inslaget i Radio Kristianstad var att länsstyrelsen gett ut en Ny affisch med Skånes samtliga humlearter.  Av en slump hittade jag trevliga uppgifter om styltflugor på nätet, man har startat ett forskningsprojekt kring styltflugors predation på barkborrar som kan gå hårt åt skog, inte minst granbarkborre. Här en länk till Institutionen för växtskyddsbiologi i Alnarp där doktorand söks och här till en artikel i tidningen Land. Styltfluga finns med i bildspelet, dock inte från släktet medetera som är riktigt små och inte lätta att få på bild. Styltflugor av släktet Hercostomus har jag plåtat en del genom åren, i bildspelet finns Hercostomus germanus. Släktet och arten fick jag hjälp med i den förträffliga facebookgruppen Tvåvingarnas liv (Diptera) där experter vägleder oss fåkunniga. De solitära bina avlöser varandra, nu har tandsandbina börjat dyka ypp. Det är det absolut vanligaste här hos oss, men har lurat mig att tro på andra arter mer en en gång. En och annan pärlemorfjäril syns till, senast skogs- och älggräspärlemorfjäril. En ny generation guldbaggar kommer, somliga gör skäl för namnet guldbagge, andra lägger betoningen på artnamnet gräsgrön guldbagge. Färgerna varierar en del. Vinbergssnäckor finns i stora mängder här hos oss, och fler blir de, de borrar sig ned i marken och lägger sina ägg. Märkligt vilken kraft dessa mjuka varelser kan få till! Tid tar det så klart, men de vet inte vad ge upp är. Förra sommarens torka upprepas inte -än så länge i alla fall- och måndagen bjöd på regn, blixt och dunder, dramatiska molnformationer i kulisserna. Förhoppningsvis blir det mycket mer blomster i naturen så att humlor och bin kan bygga upp sina populationer igen. Och förhoppningsvis minskar bruket av gifter som slår ut dem när de sköter den inte minst för oss människor så viktiga pollineringen av växter. Vi hörs! Bildspel 2019-07-10 Till sidtopp 2019-07-04 Som sagt, på väg mot jul och vintern är redan här känns det som om man sticker näsan utanför dörren. Just nu har vi mindre än hälften av de där 34 graderna som nästan slog ut en för bara några dagar sedan. Litet väl hoppigt för mig, antingen för varmt för att kunna jobba ute eller för kallt för utevistelse. I alla fall med sommarklädsel, blir man inte frusen av temperaturen hjälper stark blåst gärna till med att starta huttrandet. Låg temperatur sätter ned insekternas arbetsförmåga och stark vind är tröttande för bina när de skall ta sig till blommorna för att samla pollen, och inte minst när de sedan skall hem igen med fullt lass. Det kan behövas en powernap då och då, och det är inte bara stor- och småsovarbin som upptäckt blåklockornas förträffliga hotellrum. Jag har flera gånger sett honungsbin krypa in och göra det bekvämt för sig medan de väntar på att krafter och solsken skall återvända. I bildspelet finns bilder på det, och på småsovarbin. Och på en stilig slända jag sprang på i går. Jag skulle klippa bort ett par lupinblomställningar som står illa till och skymmer vid fotografering. Precis innan jag nådde fram med sekatören upptäckte jag att det satt en stor trollslända på stängeln. Snabbt in efter kameran, och vänligt nog satt sländan kvar. Några bilder fick jag på kungstrollsländan, en art vi inte stött på här hos oss tidigare. Den bigarråälskande räven har återvänt ett par gånger. Roligt! Mindre roligt att jag i går “lyckades” ta en lång serie bilder med uselt resultat, miserabel skärpa. Det allra mesta hamnade obevekligt i datorns papperskorg, någon får duga som minne. Några inte fullt så bedrövliga från dagen före finns med i bildspelet, som kommer här nedanför. Vi hörs! Bildspel 2019-07-04 Till sidtopp
Kungstrollslända Gräsgrön guldbagge Dödgrävare och dyngbaggar 1 Dödgrävare och dyngbaggar 2 Metallsmalbi Daglilja Svart- eller brunsmalbi Mindre guldvinge Fönsterblomfluga Volucella pellucens Himlaporten Linnekullavägen 70 år Blodröd ängstrollslända (Sympetrum sanguineum) 2019-08-27 2019-08-25 2019-08-18 2019-08-11 2019-08-04 2019-07-27 2019-07-23 2019-07-20 2019-07-15 2019-07-10 2019-07-04 Fotoblogg jul-aug 2019 Fotoblogg maj-jun 2019 Fotoblogg mar-apr 2019 Fotoblogg jan-feb 2019 Fotoblogg 2018 Fotoblogg 2017 Fotoblogg 2016 Fotoblogg jul-aug 2019 Välkommen även till linnekullanatur.se En kompletterande blogg till linnekulla.se!