Made with Xara
© Christer Nilsson e-post: christer@linnekulla.se kristina@linnekulla.se
Naturligt nyfiken? Välkommen till Linnekulla.se!
2020-07-22 Fotografering är en farlig hobby! Det fick jag bevis för i går eftermiddag. Det var en fin eftermiddag, solen sken och mina små omhuldade lysingbin surrade i praktlysingbeståndet. Det måste ju plåtas, flygande lysingbin på bild är ett sådant där oemotståndligt motiv för mig. Nu står praktlysingarna i en brant sluttning på tomten, 3–4 meter hög och en vinkel på så där styvt 30 grader. Jag hade skor på mig, hustrun har förbjudit bruk av tofflor där. Jag vet ju givetvis att det är både svårgått och svårstått där, jag har halkat till flera gånger. Men i går halkade det till ordentligt. Nedtrampad växtlighet kan vara hal, och det var den under mina fötter. När jag försiktigt vände runt uppstod plötsligt ett läge med friktionsfaktor noll under sulorna. Den var antagligen noll även om det kändes som att den var på negativa sidan. Det står en styvt halvmeterhög bambukäpp vid praktlysingarna för att märka ut var de finns under den tid på året de inte syns så bra. Min lilla (nåja…) ända träffade marken precis bredvid bambukäppen, som omedelbart därefter träffade mig på halsen. Jag kasade en liten bit i ett par omgångar, och varje gång fick käppen in en smäll mot struphuvudet. Jag minns att jag hann tänka att nu kan det bli riktigt illa i värsta fall. Det blev inte totalkatastrof, jag kunde konstatera att bambukäppen var hel liksom kameran och blodet forsade inte. Men det sved ordentligt på halsen och jag var plötsligt småhes med halsont även på insidan. Det blev till att knata in till hustrun för översyn och omplåstring. Det skötte hon med den äran, och efter ny översyn nu på morgonen kan vi konstatera att allt gått bra, det svider litet i skinnet men det må vara hänt. Halsontet och hesheten är borta och resten är ett minne blott om ett par dagar. Ganska skönt, med tanke på hur det kunde ha gått med litet mer otur. Jag har länge funderat på att gräva lämpliga terassgångar och ståplatser i den där sluttningen. Det får nog bli av nu, efter den bokstavliga påstötningen. Dags att ta fram spaden! Ett bildspel blir det också, med humla, solitärbin, guldögonslända, styltflugor och en äppelpallande dovhind. Palla äpplen NU, rena karten… det måste vara himla surt! Länk till bildspelet under bilden på lysingbiet nedan, ett av dem som jag föll för... Klicka på bilden för större format. Länk till Bildspel 2020-07-22 Till sidtopp 2020-07-20 Biologisk mångfald pratas det mycket om nuförtiden. Andra begrepp som ofta nämns i samband med mångfalden är långsiktighet och hållbarhet. Tre begrepp som ofta diskuteras och debatteras. Det är ju bra, vi behöver alla tre! Men skall mångfalden bli hållbar och långsiktig behövs det mer än debatt och diskussion, det som verkligen krävs för att nå de behjärtansvärda målen är handling. Mer verkstad bland alla orden. Det kan vi faktiskt hjälpa till med allihop, var och en efter sin förmåga. Jag har besökt en människa som verkligen lever upp till det och bidrar med en stor insats för den biologiska mångfalden och därmed hållbarhet och långsiktighet. Litet research visar att han brås på tidigare generationers föregångsmän. Mannen jag besökte heter Claud Hamilton och bor på Wrangelsbergs herrgård i Färlöv. Han för vidare sin släkts tradition av framsynt jordbruksarbete -litet historia finns att läsa på Wikipedia och skanskaslott.se. Han vill se till att lämna över gården till kommande generationer i bästa möjliga skick. Modernt jordbruk leder till stora områden med monokultur, mark där en enda växtsort breder ut sig. Det leder till att det blir ont om blommande växter som är nödvändiga för en mycket stor del av insektsfaunan, exempelvis bin, humlor och andra pollinerare. Insekter i allmänhet och pollinerare kanske i synnerhet har minskat drastiskt på senare år. Tänk efter; när behövde du senast köpa specialtvättmedel för att få bort insekter som krossats på bilen? Förr blev bilarna fulla av insektskadaver när man körde en tur någon sommardag, numera är det inte många som hamnar där. Det finns för få att krocka med. Det kan ju vara skönt, mindre jobb och färre kryp att jaga på kvällen när man vädrat sovrummet och tänkt lägga sig. Haken är bara att utan insekter blir framtidsutsikterna mycket dåliga för mänskligheten. Insekterna klarar sig utmärkt utan oss -bättre än med- men vi klarar oss inte alls utan dem. Här kommer människor som Claud Hamilton in i bilden som föregångare! Han påpekar att det är verklig handling och inte prat som ger resultat. Hamilton menar att jordbrukare har extra stort ansvar, och har därför infört odling av blommande växter i åkrarnas kanter för att bryta upp monokulturen som åkrar innebär. Inte bara litet kantsådd här och var, utan ordentligt breda remsor som sammanlagt sträcker sig kilometervis genom jordbrukslandskapet. Dessutom varieras växterna som odlas, för att de skall avlösa varandra med blomning från vår till höst. Man låter även sälg stå kvar i kanterna, vilket är oerhört viktigt för de tidiga solitärbina som har svårt att hitta pollen när de kommer fram från sina övervintringar. I söndags blommade mängder med honungsört och senap, det surrades ivrigt bland alla blommor, och humlor, bin, blomflugor med flera pollinerare lät sig väl smaka. En härlig syn! På någon sträcka fanns även fodermärgkål som ger mat åt klövvilt, harar och andra växtätare, men även till insektslarver. Det visar alla gnaghål som finns i märgkålen. Dessutom erbjuder de här “insektsremiserna” gott skydd åt fasan- och rapphönskycklingar, som dessutom får livsnödvändiga insekter att äta. Som kycklingar lever de enbart på insekter, utan sådana svälter kycklingarna ihjäl. Det blir en hel del arbete med att sköta om de här odlingarna. Efter blomning måste de plöjas för att hindra ohejdad ogrästillväxt, och varje år måste nya växter sås eftersom de är ettåriga. Då finns ännu ett problem -moderna såmaskiner är inte tänkta att så ett litet antal rader, de är i sammanhanget enormt breda. Och smala såmaskiner är inte lätta att få tag på… Dessutom är naturligtvis anläggandet av blomremsor förenat med kostnader, upp till 10.700:- per hektar anges i en rapport från JTI, Gunnarsson, C. 2016. Vallens bi-effekter –Möjligheter och kostnader med pollineringsytor i vall och spannmål. Rapport 444, Lantbruk & Industri. JTI –Institutet för jordbruks-och miljö teknik, Uppsala. Tidigare fanns möjlighet att få bidrag till anläggandet av blomremsor, men det har tydligen tagits bort. Mycket tråkigt, eftersom det minskar motivationen och i vissa fall gör det ekonomiskt omöjligt att anlägga remsorna. Det var litet om ett mycket intressant besök hos en framsynt jordbrukare. Förhoppningsvis leder Hamiltons och andra föregångares exempel till efterföljd i landets jordbruk. Som sagt, vi behöver våra insekter! Nedan några exempelbilder från besöket, länk till bildspel finns under bilderna. Klicka på bilderna för större format. Länk till Bildspel 2020-07-19 Till sidtopp 2020-07-18 Springbockar, lysingbin och andra kryp blir det i bloggen den här gången. Ja, springbockar är väl inte riktigt sant, sådana finns i södra afrika, inte i Skåne-alperna. Men springgalna dovhjortskalvar har vi, som rusar runt, hoppar och skuttar. Ibland blir mammor och mostrar inspirerade och deltar i uppvisningarna. Ett par lekfulla kalvar har hamnat i bildspelet. De kommer gärna i skymningen, och ont om ljus är inte någonting man gillar när man fotograferar. Långa slutartider ger en del suddighet när det går undan, men det ger å andra sidan liv i bilderna. Högsommarens insekter far också omkring. En bladstekel och ett par solitärbin finns också med. Småsovarbin gillar blåklockor, hanarna har krokar i bakändan som de använder för att hänga upp sig inne i en blåklocksblomma under natten, väl skyddade mot väder och diverse fiender. Att de gillar blåklockor hörs på det gamla namnet, klocksovarbi, och det latinska artnamnet Chelostoma campanularum där campanula betyder just klocka. Honorna övernattar i sina bogångar, oftast gamla insektsgångar i murket trä. Det finns även storsovarbi, de har inte synts till än i år men kommer förhoppningsvis. En av mina favoriter bland solitärbina är lysingbiet, och ett par bilder från gårdagen finns med. Mitt i alltihop seglar en vinbergssnäcka som i motsats till alla övriga inte far omkring med högsta fart. En ängsblombock på prästkrage får avsluta denna omgångs bildspel. Juli har varit ordentligt kall såg jag på danska vädertjänsten DMI, kallast på över 40 år! Hittills, lägger DMI till. Säkrast det, nu har vi haft några dagar med strax under 30 grader, litet mastigt när man vant sig vid 16… I morgon väntar en intressant utflykt, den får jag med all sannolikhet anledning att redovisa här om ett tag. Förnyelsen av sidan fortsätter, nu finns fungerande gilla- och delaknappar för Facebook om någon känner för att använda dem. Länk till bildspelet finns under bilderna nedan. Klicka på bilderna för större format Länk till Bildspel 2020-07-18 Till sidtopp 2020-07-13 Nya tider och ny design! Ja, nya tider är det ju ständigt, dåtiden hinner inte gå över i nuet förrän nuet plötsligt blir dåtid och samtidigt blir det som nyss var framtid i stället nu. Jag säger som Gösta Ekman i kulpåsensketchen med Lena Nyman, “Det vete f-n hur det går till”. Men ny design på Linnekulla.se är inte lika vanligt! Nu är det i alla fall dags, och så här ser det ut. Allt är inte färdigt än, vissa saker saknas även om mycket gammalt rensats bort för gott. Men en uppfräschning har behövts länge och jag kan inte låta bli att byta till nya designen redan nu, påbyggnad och förbättringar får komma litet pö om pö framöver. Dagen efter förra blogginlägget tog jag en bild som jag är mycket glad att kunna ta. Inte för själva bilden, den är inte något mästerverk, utan för att det jag fotograferade var en kartfjäril. 2003 såg jag min första kartfjäril här och fick den på bild för artbestämning. Jag visste inte vad det var, men kunniga kunde berätta att det var kartfjäril, en då tämligen ny art för Sverige. Efter det har vi haft gott om karfjäril här, fram till senvåren 2018. Då fotograferade jag en, och det blev den sista på mer än två år, fram till nu. Härligt att de är tillbaka! Andra kryp har också letat sig in i kamerans minneskort, som fyrbandad blombock. ett par flugor och en vacker skalbagge med bockahorn nästan. Ett par nätter har vi sett nattlysande moln, och 9/7 tio i tolv på natten fick jag en bild på sådana. Fågelsläktet representeras av en ringduva och en gröngöling. Rävbesök har det varit gott om, och litet bilder på det kommer också i bildspelet. Ungrävarna blir allt mer vuxna och håller på med kostymbyte. Nu kommer de ensamma, dags att lösa upp familjebanden för gott. Vi är inte så pigga på att vänja dem vid att kunna komma ostört hit, då blir tillvaron otrygg för våran lille kisse, Nicke. Därför har vi nu börjat med klockringning när de kommer. Vi ringer med en sådan där handklocka som skolfröknar hade förr för att samla in ungarna när rasten var slut. Här är tanken och effekten rakt motsatt, att skrämma bort ungdomarna. Det fungerar fint, metalliska ljud sätter alltid fart på vilda djur. Ett helt onaturligt ljud som bara kan förknippas med människor, bäst att sticka! Klockan klämtar för Mickel med andra ord. Inte på det dödliga sättet, bara som en markering att det är dags att dra vidare nu. Som sagt, nya tider väntar! Länk till bildspelet under bilderna nedan. Klicka på bilderna för större format. Länk till Bildspel 2020-07-13 Till sidtopp 2020-07-08 Två giftiga, ett tips och ett tillägg till förra blogginlägget kommer här. Först giftigheterna, den första handlar om en växt vi hittat på tomten. Vi har en härlig samling grönvit nattviol som blommar för fullt. Strax intill står en annan växt, en rejäl planta av trolldruva, Actaea spicata. Det är en växt som det finns goda skäl att vara försiktig med, den är rejält giftig. I Millan Wiganders klassiska lilla bok ”Farliga växter” anges att hela växten är giftig. Vid förtäring ”drabbas man av förvirringstillstånd, illamående, kräkningar, magont och magont som påminner om en förgiftning av julrosen. När man tar i bladen kan huden irriteras och blåsor bildas” skriver Millan Wigander. Hon ger också rådet att ta bort växten om det finns barn i närheten, och att hålla noga reda på vad för slags bär barnen plockar under skogspromenader. Hon anger att trolldruva tillhör de giftigaste växterna, och kan ge dödliga förgiftningar. Här kommer några bilder på växten: Den andra giftigheten har jag inga egna erfarenheter av (som väl är!) eller bilder på, jag läste om den i Kristianstadsbladets artikel. Sprängört (Cicuta virosa) är synnerligen giftig, och kan i värsta fall leda till döden på en kvart. Länk till Giftinformationscentralen. Ett tips! Vi har i många år haft getingar som byggt bo precis vid balkongdörren och strax under taket på söderväggen. De som hållit till vid balkongdörren har naturligtvis kommit in när vi haft öppet där -och det har vi så ofta det går sommartid. De under taket har alltid hittat en springa att ta sig igenom och gästa oss i vardagsrummet. Jag har hört talas om getingskrämmor, att hänga upp någonting som liknar ett getingbo. Getingar är revirhävdande, och det sades att ett fejkbo gör att de inte bygger i närheten. Jag har alltid varit en aning tvivlande till det där, men i år beslöt vi att prova. Ett antal fejkgetingbo i form av en grå gammal strumpa fylld med andra gamla strumpor gjordes i ordning på senvåren och hängdes upp på problemställena. Och ta mig katten, vi har inte ett enda getingbo! Intressenter har varit och inspekterat men gett sig av igen när de uppfattat stället som upptaget. En bamsing till bålgetingdrottning kom in några gånger när vi hade öppet, hon skulle väl se om det fanns några smakliga getingar i de fina bona. Bålgetingar betraktar ju andra getingar som bytesdjur. Vi har släppt ut henne varje gång, och nu har hon väl fött upp arbetare som sköter jakten. Med andra ord: getingskrämmor fungerar alldeles utmärkt! Och mycket humanare än diverse geting- och insektsdödare. Bild nedan, klicka den för större format. Och nu tillägget! I bildspelet förra gången hade jag med en solitär geting i full färd med att strypa en stackars larv. Då visste jag bara att det är en solitär geting, inte vilken art. Nu har jag fått veta att det är en sexbandad murargeting (Ancistrocerus claripennis). Ny bild nedan, klicka för större format. Till sidtopp 2020-07-07 Det tar nog litet tid att skriva det här inlägget, så jag provar att datera 7/7 trots att jag påbörjar skrivandet redan 6/7. Vädret är nämligen minst sagt varierat, sol växlar med hällregn och åskskurar. När vädersidorna på nätet visar blixtar i närheten åker alla sladdar ut ur eluttagen, vi har haft nog av blixtbesök i apparater. Blixtar har dyra vanor! En annan förseningfaktor är ett leddjur -en knäkatt närmare bestämt. Men han övergav mig nyss när jag skrev i stället för att klappa honom. “Ska de va på de viset så…” sa Nicke och gick och lade sig i en korg i stället. Värmen har alltså övergett oss och ersatts av mer välkänt sommarväder. Litet fotograferande blir det ändå. Insekterna har ökat något nu frampå sommaren, men fjärilar har vi fortsatt ont om. Ett par skogspärlemorfjärilar kom i alla fall, de for som tokiga runt och över huset. En av dem tog paus några sekunder och hamnade på bild. En vacker svävfluga och några humlor ställde också upp för fotografering, liksom ett ängscitronbi. Dovhjortar har ju en viss förmåga att dyka upp i bildspelen, så även denna gång. I virrvarret i högväxt gräs och annat lyste en samling små, små vita blommor. Det visade sig vid närmare betraktande genom makroobjektivet vara en nejlikeväxt, skogsstjärnblomma (Stellaria longifolia). Ett par intressanta parasitsteklar hamnade också på bild, först en slätnackad bistekel (Gasteruption jaculator). Den slätnackade bistekeln parasiterar på citronbin. Det långa äggläggningsröret har den för att kunna lägga sina ägg i citronbins bon där bistekelns larver sedan tar hand om godiset. En guldstekel visade också upp sig ordentligt. Det finns ett sextiotal arter av guldstekel i Sverige, många av dem mycket lika. Det fordras expertis för att fastställa art, och oftast är det omöjligt att göra från bilder. Jag är definitivt ingen expert så jag nöjer mig med att säga guldstekel av någon art i chrysis-ignitagruppen. De kallas så efter arten Chrysis ignita som tyvärr har blivit mycket sällsynt. Guldsteklar är kleptoparasitiska som det heter, de stjäl mat som andra steklar samlat åt sina larver. Riktiga små smycken är det i alla fall. Humlorna har ökat litet den senaste tiden, men fortfarande är det färre än normalt. Blåklockshumla och mörk jordhumla lät sig plåtas, liksom ett par hushumlor. En solitär geting fick ett rejält byte när den tog strypgrepp på en larv. Det stämde att skrivandet nog skulle dra ut på tiden, och när jag just var klar i dag 7/7 kom ännu en anledning att försena uppdatering av bloggen insmygande på tomten. Det rörde sig i buskaget, och snart avslöjade sig dovhjortarnas första kalvuppvisning för sommaren. Försening kan inte hjälpas, den näpna lilla tjejen måste ju så klart få vara med i bildspelet! Det blåste ordentligt när de kom, så hindarna var en aning nervösa och ville inte stanna länge. När vinden viner prasslar det överallt, och man kan inte avgöra om det bara är löv och grenar eller om en fiende kommer smygande. Största möjliga försiktighet gäller alltså. Förhoppningsvis blir det många besök framöver! Länk till bildspelet finns under bilden nedan. (Klicka på bild för större format) Länk till Bildspel 2020-07-07 Till sidtopp 2020-06-18 Midsommarafton är det i morgon fastän det egentligen inte är förrän om en vecka. OK, sommarsolståndet infaller 20/6 i år, kl 21:44 noga räknat, så i år träffar vi i alla fall det mitt i prick. Dags att uppdatera fotobloggen! En av våra hyresgäster i fågelholkarna lurade mig nästan för ett tag sedan. En svartvit flugsnappare slog sig ned på sitt jakttorn, en bambupinne, och när jag tog några bilder var jag övertygad om att det var fru flugsnappare. När jag laddade in bilderna i datorn upptäckte jag snabbt att det var det ju inte alls, det var en herre. Han var klädd som en dam, men när han vände pannan till syntes de avslöjande fläckar som hanarna har där. Svartvit flugsnappare är en trevlig och intressant sommarfågel som gynnats av de fågelholkar folk sätter upp i sina trädgårdar. Professor Staffan Ulfstrand har skrivit om dem i boken ”Flugsnapparnas vita fläckar”, ISBN 91-7486-503-x. Tyvärr slut på förlaget, men den är lätt att få tag på via antikvariat, rekommenderas! Ulfstrand berättar om fläckarnas betydelse som ”gradbeteckningar”, de berättar om styrka och status och finns bara på hanarna, men i skiftande storlek och tydlighet. En del hanar har färger som liknar honornas, men pannfläckar har de alltid om än bara antydda i extrema fall. Ulfstrand berättar om en sådan som han ringmärkte under ett forskningsprojekt. Han fångade den, ringmärkte den, mätte upp den och noterade den som hona i liggaren. Så släpptes den, och flög upp på en gren där den lät höra en perfekt sångstrof berättar Ulfstrand, som sedan fick rätta uppgiften i huvudboken. De svagare färgade hanarna slipper en hel del slagsmål med statushanar som ser dem som honor. Men att vara allt för lik en hona är inte heller bra, för då kan man få på moppe av damerna i trakten som inte vill ha extra konkurrens om de inte så särskilt trogna hanarna. Mycket mer finns att läsa i Ulfstrands bok, den rekommenderas som sagt varmt! Det blev mycket om flugsnappare! Det finns bilder på annat också, som till exempel en fluga som klätt ut sig till humla, fjortonprickig nyckelpiga som även kallas schackbrädesnyckelpiga vilket man kan förstå. I alla fall med den här, men de kan tydligen se ut litet hur som helst i mönstret. Vildbin och humlor är det bedrövligt ont om här i år, liksom fjärilar. Dock har vi många av humlelik dagsvärmare, den lilla kolibrilika fjärilen. Roligt! En sädesärla har hamnat på bild, och en ekorre agerade fotomodell en bra stund, ända tills jag blev upptäckt. Tyvärr var stackaren mycket välförsedd med fripassagerare, ett par stora samlingar fästingar. Högsommaren är här, både temperaturmässigt och genom blåeldens vackra blomning. En av dovhjortarna som kom på besök tidigt i förmiddags får avsluta bildspelet som nås via länken under bilderna nedan. (Klicka på bild för större format) Glad Midsommar! Bildspel 2020-06-18 Till sidtopp 2020-06-03 Sommar, sommar, sommar skulle man kunna sammanfatta den senaste tiden. Just i dag har vi litet svalare än de runt 30 plusgrader som vi hade ett tag. Den perioden avslutades med en åskrik eftermiddag i går som även gav 15 millimeter regn, mycket välbehövligt. Berberisbusken blommade för fullt i värmen till stor glädje för solitärbin och getingar, både vanliga och bålgetingar. Fåglarna har fullt sjå med barnuppfödning, järnsparven skulle man litet vitsigt kunna kalla sällsynt -den är i alla fall sällan sedd även om det är en av våra vanligaste fåglar. Svarthättor ser man så fort man tittar ut genom fönstren, de måste ha ökat ordentligt i antal här hos oss. Vi satte upp några nya holkar, svartvit flugsnappare var inte sena att lägga beslag på ett par av dem. Spillkråka, gröngöling och större hackspett syns också ibland. Tyvärr har mindre hackspett inte synts till på flera år. Starar är inte så vanliga här, men några par har vi sett på gräsmattan då och då. Sommaren är här på riktigt, för Kristina har skickat en del av sina orkidéer på sommarkollo ute på balkongen. En hel del bilder har det blivit, både på de jag nämnt ovan och sedan några till. Har-riset blommar för fullt, de gula blommorna mot den blå sommarhimlen passar bra till lördag, nationaldagen. Ja, den officiella alltså. Den riktiga infaller ju på midsommarhelgen. Harris och bildspel kommer här. (Klicka på bild för större format) Bildspel 2020-06-03 Till sidtopp 2020-05-12 Varmt och kallt om vartannat har vädret fortsatt att förse oss med. Några dagar varmt kulminerade i söndags med 25 grader i skuggan på balkongen, den finns på husets nordsida. I dag tisdag vaknade vi till 2-3 minusgrader och klar himmel som snart mulnade dramatiskt och hällde stora hagel över oss. På dagen i går och i dag var söndagens temperatur i stort sett halverad. Skön vår har vi också haft mellan kalluftsangreppen. Fruktträden har blommat närmast otroligt, men tyvärr har det varit dåligt med vildbin och humlor. Några solitärbin har i alla fall hamnat på bild, liksom en fluga som gör sitt bästa för att vara bilik. Alltid lurar det någon hungrig jägare! Fjärilarna har börjat komma igång, en sorgmantelfjäril var helförtjust i berberisbuskens blommor och ställde till slut upp på att bli fotograferad. Sliten men vacker! Några fåglar hamnade också på bild, som den duschande koltrasten och putsande blåmesen. Förhoppningsvis hittar de mat till sina ungar, det är inte så tätt mellan insekter som ger sig ut i kylan. Vi får hoppas på varmare tider! (Klicka på bild för större format) Bildspel 2020-04-26 Till sidtopp 2020-04-26 April är en lurig månad! Och nog blev det ännu en omväxlande månad som bjöd både på snöbyar och rena sommarvärmen. Om något saknas är det regn, det skulle behövas ett rejält regnväder för att råda bot på torkan. Nivån i små vattenmagasin är redan under normalt, efter att ha varit över för någon månad sedan. Vi har fått ovanliga besök i vårvädret, duvhök ser vi ibland flyga förbi men under alla år vi bott här har ingen sådan satt sig inom synhåll och ännu mindre inom kamerahåll. Men i början på månade var det äntligen dags, en duvhök slog sig ned på en gren en bit bort. Våren är en vacker årstid, men även våldsam. Det har vi fått uppleva här i Skåne-alpernas bokskog den senaste tiden. Ormvråkar uppvisningsflyger och jagar bort rivaler. Småfåglarna kör samma stil, ett par blåmesar for omkring i buskarna, det såg först lekfullt ut men det visade sig handla om strid nära nog på liv och död. I går morse upptäckte jag flaxande i körsbärsblomningen, två skator ansatte en stor, mörk fågel svårt. Jag trodde först att det var en vråk som skulle få på moppo, men en titt i kameran med teleobjektivet på avslöjade genast att det var en korp. Korpar är inte heller mycket för att visa upp sig, de flyger ofta förbi men sätter sig aldrig. Nu var det alltså dags för ännu en sparsmakad begivenhet! Först trodde vi att korpen var skadad, den gav sig inte iväg trots skatornas allt hårdare angrepp. I slutet av kampen fick vi svaret på varför -den hade ett särskilt mål! Ett mål mat handlade det om, den var ute efter omelett och förlorade ägg. Nej, inte skatornas, utan ringduvornas, i boet nästan högst upp i trädet där kampen utspelade sig. Sådant är livet i den gosiga naturen, den enes död den andres bröd. Det finns gott om ringduvor här, tre andra bon bara i husets omedelbara närhet, så stammen är knappast hotad. Värre är det för våra vildbin, de är svårt ansatta av mänsklig verksamhet och giftspridning. Några har i alla fall visat sig, videsandbi, sobersandbi, glödsandbi och något blodbi. Hoppas på bättring framöver! Fjärilar fladdrar omkring, citron- och nässelfjäril, påfågelöga och aurorafjäril syns dagligen när solen skiner. Några kryp, stora som små, har hamnat på bild och kan beskådas i bildspelet. (klicka på bilden för större format) Bildspel 2020-04-26 Till sidtopp 2020-03-31 Värme - kyla - regn - solsken - vår - full vinter -vår igen Lång rubrik blev det, för mars har bjudit på minst sagt omväxlande väder. En hel del regn, sedan solsken som i slutet av månaden gav oss landets varmaste dag hittills i år: 16,5 grader i Kristianstad 29 mars. Noteringen hann knappt registreras förrän vintern slog till, 30 mars vaknade vi till vintriga vida vita vidder. De soliga dagarna tidigare varvades med kalla nätter, flera med 6 - 7 minusgrader. På morgonen 31 mars hade vi runt 10 minus. Snön försvann snabbt i solskenet, men vinden värmde inte. Vi får hoppas på bättre vår framöver! Citronfjärilar och nässelfjärilar har vaknat och flyger i solskenet. Även honungsbin är i farten, men våra solitära bin har fortfarande inte visat sig. En av de sista marsdagarna fick jag syn på ett gyllenrött flygfä genom fönstret, storlek precis lagom för ett sandbi av något slag. Jag hann få ett par bilder genom fönstret innan det försvann. På med makro och ut för bättre bilder, men det blev ingenting av det, inget kryp i sikte. In igen för att ladda över bilderna till datorn och detaljstudera. Då blev jag varse att jag var ordentligt lurad, det var inget bi utan en fluga. Mimikry kallas det när djur försöker lura sina fiender att de är någonting farligt. Funkar även på fotografer alltså. Troligen en vägtistelfluga fick jag lära mig när jag sökte svar på nätet. Litet bilder har det blivit, länk till bildspelet finns under bilden. Bildspel 2020-03-31 Till sidtopp 2020-02-22 Regn, regn, regn och blåst, blåst, blåst är en lämplig sammanfattning av Skånevintern 2019-2020 så här långt. Grundvattennivåerna i små magasin som dök till under det normala ökensommaren 2018 har nu fyllts på rejält och är över det normala, snart antagligen mycket över. Nicke, våran katt, kollar noga innan han går ut, väger risken för nedblötning mot nöjet att fånga en sork -eller mullvad, en sådan tog han för ett par veckor sedan- och ofta vinner en skön stund vid värmeelementet. Han är en klok kisse! Litet fotograferande har det blivit trots allt. En ringduva blev vilse i almanackan och började reda till boet som använts i flera år, men lyckades inte övertyga någon partner. En råbock kom på besök, och dovhjortarna kommer på allt tätare visiter. Sådant är alltid trevligt! Vår har vi tydligen redan, i alla fall meteorologiskt, och snödroppar, vintergäck och våriris blommar för fullt. Jag ser fram emot att de solitära bina skall komma ut, men jag hoppas innerligt att de väntar ett bra tag till så att de inte går svältdöden till mötes. Här kommer månadens bildspel. Bildspel 2020-02-22 Till sidtopp 2020-01-21 Vintern fortsätter att vara mild och mycket mörk när vi nu passerat årsskiftet och någon snö syns inte till. Den saknar jag i och för sig inte, men det djupa mörkret kan vara litet påfrestande. Litet snö och några minus hade gjort mycket för att lysa upp, men eftersom skånsk vinter vanligen innebär slask, modd, is, smuts och elände tar jag tacksamt emot den här mildare varianten. Så mycket bilder blir det inte i mörkret, men en serie på dovhjortarna som kom på julaftonsbesök finns i bildspelet, liksom bilder på ekorrarna som letat nötter i gräset och mossan runt hasselbusken en bit från huset. En promenad i solskenet den 19 januari resulterade i två bilder på en blåmes, inte mycket att visa men de bevisar i alla fall att det finns hopp om sol och ljus. Länk till bilder under bilden på ekorren. Bildspel 2020-01-21 Till sidtopp
x
Christers fotoblogg januari - juli 2020 -spridda noteringar och bilder då och då, minst en gång i månaden, ibland oftare.