Made with Xara
© Christer Nilsson e-post: christer@linnekulla.se kristina@linnekulla.se
x
Christers fotoblogg jan 2023 -spridda noteringar då och då, minst en gång i månaden, ibland oftare.
Välkommen till Linnekulla.se!
Är du Naturligt nyfiken?
Välkommen till Linnekulla.se!
Är du Naturligt nyfiken?
2023-01-29 Nytt år har vi fått sedan jag uppdaterade här senast, och en bra bit in i det nya året har vi hunnit. Det är alltså högt på tiden att presentera litet nytt! Under januari har vintern kommit och gått några gånger, litet snö fick vi i början och sedan massor med regn. Plusgrader för det mesta men häromdagen slog vintern till med 7 minusgrader här hos oss. Turligt nog tillfälligt, nu är det fem plusgrader och även om det är mörkt och trist med äkta skånsk vinter gör det gott för elräkningarna. Det har varit ont om hjortbesök ända sedan i höstas, just nu kommer de nästan inte alls. Några rådjur har så smått börjat dyka upp emellanåt, tre rågetter häromdagen och råget tillsammans med bock ett par gånger. Men i fågelmatningen är det full fart i stort sett hela tiden så längre det är ljust. Besökarna är sällan överens om vem som skall äta först och särskilt inte vem som skall ha mest, så det blir litet skärmytslingar då och då. För tre år sedan hade vi en enorm flock bergfinkar som drog runt i Skåne, det uppges att det var fem miljoner fåglar i flocken. En så stor flock har inte synts till i år, men emellanåt har bergfinkarna kommit i ganska stora mängder. När de letar bokollon och annat är det så tätt med fåglar att det ser ut som om marken gungar. Vid sådana besök blir det välrensat för fågelfrö kring matningen. Gulsparvar är det också gott om, även om de har långt kvar till bergfinkarnas flockstorlek. Jag fick bilder på en hona med mycket litet gult i fjäderdräkten, hon såg närmast grå ut. Sådana gulsparvhonor kan misstas för tallsparv har jag lärt mig av kunniga. Man har upptäckt att det finns gulsparvhonor helt utan gult, och när den upptäckten gjordes ströks nästan alla observationer av “tallsparv, hona” i annalerna. Tallsparven är en mycket sällsynt gäst hos oss, men samtidigt mycket nära släkt med gulsparven. Den håller till i östligaste Europa och vidare österut genom norra Asien fram till Stilla havet säger Wikipedia. I Sverige har den setts ett tjugotal gånger sedan första besöket 1959. Rödhaken är en trevlig fågel som numera räknas till flugsnapparna. Vi har alltså en fröätande flugsnappare här, vår rödhake förser sig av fröerna vi har i fågelmatningen. Men den ser ut att vänta på bättre tider och riktigare kost emellanåt, det är ont om insekter så här års. Länk till bildspelet finns under bilderna nedan. Klicka på bilderna för större format. Länk till Bildspel 2023-01-2 Till sidtopp
x
Christers fotoblogg jan 2023 -spridda noteringar då och då, minst en gång i månaden, ibland oftare.
2023-01-29 Nytt år har vi fått sedan jag uppdaterade här senast, och en bra bit in i det nya året har vi hunnit. Det är alltså högt på tiden att presentera litet nytt! Under januari har vintern kommit och gått några gånger, litet snö fick vi i början och sedan massor med regn. Plusgrader för det mesta men häromdagen slog vintern till med 7 minusgrader här hos oss. Turligt nog tillfälligt, nu är det fem plusgrader och även om det är mörkt och trist med äkta skånsk vinter gör det gott för elräkningarna. Det har varit ont om hjortbesök ända sedan i höstas, just nu kommer de nästan inte alls. Några rådjur har så smått börjat dyka upp emellanåt, tre rågetter häromdagen och råget tillsammans med bock ett par gånger. Men i fågelmatningen är det full fart i stort sett hela tiden så längre det är ljust. Besökarna är sällan överens om vem som skall äta först och särskilt inte vem som skall ha mest, så det blir litet skärmytslingar då och då. För tre år sedan hade vi en enorm flock bergfinkar som drog runt i Skåne, det uppges att det var fem miljoner fåglar i flocken. En så stor flock har inte synts till i år, men emellanåt har bergfinkarna kommit i ganska stora mängder. När de letar bokollon och annat är det så tätt med fåglar att det ser ut som om marken gungar. Vid sådana besök blir det välrensat för fågelfrö kring matningen. Gulsparvar är det också gott om, även om de har långt kvar till bergfinkarnas flockstorlek. Jag fick bilder på en hona med mycket litet gult i fjäderdräkten, hon såg närmast grå ut. Sådana gulsparvhonor kan misstas för tallsparv har jag lärt mig av kunniga. Man har upptäckt att det finns gulsparvhonor helt utan gult, och när den upptäckten gjordes ströks nästan alla observationer av “tallsparv, hona” i annalerna. Tallsparven är en mycket sällsynt gäst hos oss, men samtidigt mycket nära släkt med gulsparven. Den håller till i östligaste Europa och vidare österut genom norra Asien fram till Stilla havet säger Wikipedia. I Sverige har den setts ett tjugotal gånger sedan första besöket 1959. Rödhaken är en trevlig fågel som numera räknas till flugsnapparna. Vi har alltså en fröätande flugsnappare här, vår rödhake förser sig av fröerna vi har i fågelmatningen. Men den ser ut att vänta på bättre tider och riktigare kost emellanåt, det är ont om insekter så här års. Länk till bildspelet finns under bilderna nedan. Klicka på bilderna för större format. Länk till Bildspel 2023-01-2 Till sidtopp