Efter en period med många plusgrader och mängder med regn återvände vintern två dagar före julafton.

Snömängden räcker inte till att tynga ned trädgrenarna, men den finns där.

Då gäller det att fylla på frörören. Som snabbt töms igen av matgästerna.

Bergfinken ser nästan ut som en julängel!

Ettöringen -ekorren med bara ett öra- lät sig också väl smaka.

Hejsan hejsan! Hon ser nästan ut att hälsa.

Hon återgick snabbt till ätandet.

Det kan behövas en hel del käk för att hålla värmen!

En tita stoppar in hela huvudet i matserveringen.

Ett litet frö fick den tag i!

Större frön är det bäst att ta med till ett säkert ställe och äta i lugn och ro!

En kaxig blåmes käftar med en bergfink om en särskilt läcker nöt.

-Nu är det så att den är min, och hör sedan!

Segern klar! Men bäst att ta med nöten till ett säkert ställe!

Grönfinken käftar med två domherredamer.

Bara en kvar! -Stick härifrån du också!

-Hör du inte vad jag säjer!

-Då får jag väl komma upp och tala klartext!

-Sådär, precis! Bara pys!

-Och håll dig borta sedan!

Bergfinken ser ut att mäkla fred och lysa frid, men det är nog inte det som det handlar om... Blåmesen pyser för säkerhets skull.