Linnekulla.se

Hösten är på gång på riktigt och färgerna sprakar i naturen. Det händer en hel del i djurvärlden och jag försöker hänga med för att få litet på bild. Ibland lyckas det, ibland inte. En rödhake i fågelbadet blev i alla fall fotograferad, och sedan när den satt på sin utsiktspinne. 

När jag steg upp i lördags morse kunde jag skymta en hornprydd dovhjort som slagit sig ned under kastanjen. Han låg lugnt kvar medan jag åt frukost, och efter kaffet hade det ljusnat så pass att det gick att få några bilder. Tydligen låg han och väntade på hindarnas intåg. När inga kom, reste han sig och gick en tur för att leta efter dem. Jag kunde konstatera att han legat i en brunstgrop som han sparkat upp åt sig. 

 Solen kom fram under förmiddagen, och jag bytte objektiv på kameran för att ta några höstmotiv på tomten. Några hjortar anlände, en grupp hindar med kalvar och en hjort med något mindre hornprydnad än brunstgropens ägare. Han gick runt bland hindarna och jag undrade hur han vågade hålla till vid brunstgropen.  

 Det blev lunchdags, när jag skulle fixa en efterättsmacka med honung på tittade jag ut genom fönstret och får syn på de båda hjortarna i fullt bråk! Snabbt iväg för att få fatt i kameran, upptäckte att jag glömt att byta tillbaka till teleobjektiv, bytte i hastigheten på fel kamera, nytt byte och snabbt som attan tillbaka till köksfönstret. Tyvärr hade allt strul tagit sin tid, och jag fick bara se hjortändarna försvinna ned i skogen. Men plötsligt uppfattade jag att de var på väg tillbaka upp igen, upp med kameran och sikta, trycka och hoppas. Alltihop gick i en rasande fart, fem bilder hann jag klämma i väg, på tre av dem kan man se vad de föreställer. De finns att beskåda i bildspelet nedan. 

 Hjortarna försvann snabbt, segraren var helt klart ute efter att sätta sina vassaste hornspetsar i ändan på förloraren så många gånger som möjligt. Sedan var det lugnt under en knapp halvtimme, hindar och kalvar betade fridfullt. Men så spetsade ett par kalvar öronen, och strax spanade både kalvar och hindar efter något i buskarna. Det visade sig vara förloraren i kampen som återvände. Han försökte stajla in sig hos publiken, men lyckades dåligt. De vände helt enkelt ändan till mot honom, en hind smet iväg in i buskaget för att slippa uppvaktning. Livet är hårt, bara segrare räknas!

Länk till bildspel: Höstscener

Long time no see hör man ju ibland när det dragit ut på tiden. Det händer att saker sätter käppar i hjulet när man spinner planering för hemsidans uppdatering. Så har det varit ett tag, men nu är det dags för ett nytt bildspel.

Av olika skäl har det inte blivit så mycket fotograferande som tidigare, men litet bilder finns det i alla fall från de senaste två och en halv månaderna, kommer här:

Bildspel augusti – oktober

Glädjeskutt i solstrimman.

Det var utlovat regn under dagen, och i förmiddags höll jag koll på utvecklingen på danska DMI. Det såg lovande ut till att börja med, ett stort regnområde var på väg i god fart. Men när det närmade sig Skåne bromsade det upp, sedan nåde det bara en bit in över land. Det var som vanligt på senare tid, som om en antiregnvädersjättevätte stod och motade bort allt regn på väg till oss. OK, det kom en rejäl skur, mycket rejäl i alla fall med tanke på snabbhet: på tio minuter kom det styvt 5 millimeter! Sedan fem minuter lätt regn, och efter det ingenting. Det behövs mycket mer… 

Augusti har inletts, så jag avslutar juli månad med en samling bilder. En svarthätta, ett par tegelröda ängstrollsländor och en jordsnylthumla inleder. Snylthumlor gör inget eget bo, de letar rätt på ett med rätt art i. Jordsnylthumlan kapar ett jordhumlebo, biter huvudet av boets drottning och låter sedan boets arbetare föda upp henne själv och hennes avkomlingar. 

Med ett par diskbråck i ryggen får man inte mycket trädgårdsarbete gjort. Därför har skogshallon, björnbär med flera haft fritt fram ett bra tag och skymmer ny stor del av utsikten från mitt fotogömsle, dvs “digitala rummet” där datorerna och jag huserar. Det skymmandet är inte särskilt populärt när det kommer hjortbesök som ska plåtas! För några dagar sedan kom en stor, stilig hjortherre och visade upp sig. Så kom det en till, och sedan ytterligare två, som hade en femte i släptåg. Det blev riktigt rörigt när de stod tillsammans, det var horn över allt. De hade basthuden kvar, snart är det dags att feja och sedan går det mot brunst så småningom. Då blir det nog inte aktuellt att komma i sällskapsgrupp. Det börjar bli hög tid att röja snåren som skymmer. Jag har skaffat en ordentlig sele till röjsågen, förhoppningsvis ska jag få till bättre utsikt snart. Litet bilder blev det i alla fall, länk nedan.

Juli månad slut, dovhjortar

För att förstora bild, tryck snabbt ctrl-tangenten 2 gånger.

Vi har inte haft så många hjortar här, några hindar med och utan kalvar har kommit ibland på ganska korta besök. Inte alls så mycket som jag hoppades på tidigare i månaden. Men det finns ju annat i naturen att titta på, flygande varelser har vi gott om, både fåglar och insekter. Svarthättorna har haft lyckade häckningar, både vuxna och ungar syns bland hallonsnåren. Där är dom oftast väl gömda, skymda bakom grenar och blad, men en hona hamnade på bild. Det gjorde även en ung nötväcka som jagade spindlar och annat i vinklar och vrår.

Blomflugor, humlor och solitärbin är också i gång. Ett roligt fynd var en liten guldglänsande mal med lååånga antenner. Helt okänd för mig, men Facebookgruppen Insekter i Sverige (Sveriges Entomologiska Förening) är till stor hjälp när man inte kan själv. Där fick jag veta att det är en åkerväddsantennmal, passande nog sitter den på en åkerväddsblomma. Mer fanns att lära på åkerväddsantennmal-Artfakta från SLU Artdatabanken, som att den är sällsynt numera och klassad som ”Nära hotad”. Nu måste vi vara rädda om den åkerväddplantan så att det kan bli fler av dem nästa år. Bild på åkerväddsantennmalen under länken, och flera i bildspelet.

Linnekullabilder juli månad

Åkerväddsantennmal Nemophora metallica

I dag ska vi lära oss allting om stjärtmesar!

Ja, allting och allting… i alla fall allt jag lärt mig sedan en liten flock landade i paradisbusken sista söndagen i maj. De var fyra, fem stycken som letade godsaker där. Och de såg inte ut som stjärtmesar brukar göra. Jag funderade om det kunde vara ungfåglar, vi plockade fram fågelbok och googlade.

Wikipedia är ett bra ställe, där lärde vi oss att det finns flera underarter av stjärtmes. Nordisk stjärtmes, Aegithalos caudatus caudatus har vi här, nere i Europa finns kontinental stjärtmes  och på Brittiska öarna Aegithalos caudatus rosaceus. Både den kontinentala och Brittiska underarten har mörkt band över ögonen precis som de jag fotograferat. Särskilt den Brittiska tyckte jag var lik de som satt i paradisbusken.

Kul med underart tänkte jag och skrev en fråga till facebookgruppen Fåglar och fågelskådning. Det kom snabbt svar att det var ungfågel av vår vanliga stjärtmes. Röd orbitalring (det röda runt ögat) är tecken på det, fick jag veta. Ingen nämnde teckningen, så jag letade vidare.

Jag hittade fågelklubben Silvertärnas hemsida, och där fanns det slutgiltiga svaret: det är ungfågel av vår vanliga nordiska stjärtmes. De anger att ungfåglarna har ”banditmask” som försvinner när de ruggar på hösten och får vitt huvud. Både den centraleuropeiska och Brittiska varianten behåller det svarta strecket som vuxna.

Där ser man! Min första tanke var alltså rätt, men sedan trodde jag att det var britter som kommit på besök, tills jag hittade fågelklubben Silvertärnas utmärkta redovisning. Stjärtmesar ser vi då och då, några gånger per år, men mest vintertid. Ungfåglar har aldrig dykt upp tidigare. Tydligen har ett par häckat i närheten, roligt! Bilder på ungfåglar och vuxna av vår nordiska stjärtmes finns i bildspelet:

Stjärtmesar

Ungfågel av vår nordiska stjärtmes.

En dag i början på maj satt jag i läs-/TV-fåtöljen och spanade ut genom altandörrens fönster. Det rörde sig på ekgrenarna bakom häggen, ett par ekorrar höll igång. Grenar och lövens grönska skymde dem en hel del, men jag hämtade så klart kameran och tog lite bilder på paret. Det blev ett bildspel på paret, kommer här:

Ekorrflirt i vårgrönskan

Ekorrar i vårflirt

Livet flyter inte alltid på som man tänkt sig. Ibland hakar det upp sig, man kör på något hinder och flytet stannar av. Så har det varit för oss det senaste halvåret, sjukdom har strypt mycket av flödet, inte minst vad gäller den här hemsidan/bloggen.

Men nu är det dags för nya tag! Här kommer en laddning bilder från våren, med början i mars och slut i mitten av maj. Vi börjar med det, mer finns och kommer snart!

Länk till bildspelet Våren 2025