Linnekulla.se

I går kom ett gäng dovhindar på besök. En av dem har vi definitivt aldrig sett här tidigare. Hennes utseende avviker mycket från de hjortar vi är vana vid, och då tänker vi inte på färgen. Vi har haft besök av allt från mycket ljusa (lilla spöket Laban) till nästan helsvarta (storhornade hjorten Svarte-Petter till exempel). Den här hinden är större än de andra, hon har dröglapp, pälsen är annorlunda och hon ser annorlunda ut i ansiktet. En megadovhjort kanske? 😉

Vi har skickat fråga till expertisen om vad det rör sig om, väntar förväntansfullt! Här kommer några bilder och en video, som också innehåller en kort kalvrusning.

Länk till videon: Dama dama-damer och kalvrusning

Ett snabbt inlägg under arbetet 🙂 De flesta av videofilmerna på linnekulla.se blev osynliga när vi bytte till WordPress. Arbetet med att göra dem synliga igen pågår, det finns nu ett nytt val i menyn, ”Videofilmer”. Än så länge finns årets filmer där, men påfyllning kommer efter hand. Hoppas att det blir till nöje!

Man måste kolla noga!

-Kan gå ensam också, alldeles själv!

finns det gott om i insektsvärlden. Gott om insekter börjar det dessvärre bli ont om, rödlistningarna duggar allt tätare. Tyvärr är det för få som bryr sig;  ”Vadå, det är väl bara bra om vi slipper eländena!” tycks vara den vanligaste inställningen. Det blir nog annat ljud i skällan när pollineringen av växterna blir allt lägre och priset på godsakerna allt högre, och kospillning, döda djur och dito växter ligger kvar utan att försvinna eftersom dyngbaggar och dödgrävare gjort det – försvunnit. Synd bara att då är det så dags!

I bildspelet finns både underliga och vackra insekter. Styltflugan får representera ett släkte där vissa arter ger sig på granbarkborren. Solitärbiet, ett smalbi av någon art, representerar de allt sällsyntare pollinerarna. Bladsteklar kan göra stor skada i odlingar, de hålls efter av diverse parasitsteklar. Bladstekeln i bildspelet är av arten Tenthredo notha (inget svenskt namn), den är utan tvekan vegetarian men som synes käkar den uppenbarligen upp en fluga! Inte helt ovanligt, schimpanser tar sig en köttbit ibland, till och med våra kor gör det.

Mindre guldvinge finns med och får väl räknas till de vackra, men parasitflugan Phasia hemiptera är väl inte precis en skönhet. Vanlig skorpionslända, bärfis och slätsprötad bistekel Passar väl in i gruppen underliga. Alla behövs de, och de behöver vårt skydd, inte gifter! Vi människor kan hjälpa dem, och ju fler som slutar tro på argumentet ”Ah va f-n, det ordnar sig!” desto bättre! För gör vi ingenting ordnar det sig f-n inte!

Länk till bildspelet Underliga djur

Dags för uppdatering efter en veckas uppehåll. Dinosaurie står det i rubriken, när jag såg en ung gröngöling jaga på gräsmattan precis utanför fönstret kom jag att tänka på fåglarnas släktskap bakåt, de är ju faktiskt dinosaurier. På vissa arter kan man se släktskapet ganska bra, kasuar och näshornsfågel till exempel. Även gröngölingen har likheter tycker jag. Titta i bildspelet!

Hjortarna kommer litet då och då. Gräset har blivit högt på den oklippta delen av gräsmattan, de minsta kalvarna når knappt upp. Men det går ju bra att gömma sig i!

Sångare är inte lättidentifierade fåglar, de ser lika dana ut hela högen. Lätt att ta dem på lätet säger de som hör, det är många år sedan jag kunde höra fågelsång så det har jag ingen hjälp av. Svartvit flugsnappare ser vi ibland än så länge, snart dags för dem att dra söderut. Varken sångarna eller flugsnapparna kan påstås se ut som dinosaurier, men släktskapet finns där.

Länk till bildspelet: Dinosaurie, hjortar och några fåglar

På spaning efter kompisen.

En snabb posering han den också med.

Sent på kvällen dök Mörkemasse upp! Det visade sig vara en mörk hjort som såg närmast svart ut i mörkret. En pinnhjort som uppvaktade en äldre hind. Han får ju passa påinnan de stora grabbarna kommer och tar hand om den sysslan. Hindarna bryr sig aldrig om de där slynglarna, men de ger inte upp för det.

Hindarna kommer ibland med sina kalvar, som får rusa runt på ängsgräsmattan. En hind med en kalv i förrgår, och i går kom en hind med ett tvillingpar. Det blev vilda tjurrusningar i grönskan! Det var tidigt på morgonen, vid femtiden, och ljuset ställde till det i fönstret. Det blev reflexer från diverse ting i rummet som så klart kom med på filmen när jag spelade in video. Men man ser lekglädjen hos kalvarna ändå!

Sent på kvällen kom Mörkemasse på besök.

På morgonen dagen därpå var det ljusare.

Länk till bildspel: 2024-07-10 Mörkemasse och kalvkapplöpning

Länk till filmen: 2024-07-0 Kalvkapplöpning på morgonkvisten

Det trodde jag att jag skulle kunna jubla och skriva här. Jag kom på ett sätt att skrämma bort vildsvinen från tomten. Även om kultingarna kan se synnerligen söta ut till skillnad från sin anskrämliga mor, bökar dom runt i gräsmattan dom också. Men jag tänkte till, och –”HEURECA! Jag har en plan! Jag behöver…” konstaterade jag och satte i gång. Jag samlade ihop behövliga attiraljer, förberedde de närmaste grannarna och inväntade grisiga besökare. Det är två suggor som kommer, en med två kultingar och en med fem.

När första omgången anlände smög jag ut på motsatt sida av huset, och smög vidare mot kanten ner mot gräsmattan. Där reste jag mig, upphävde ett stridsrop a la avgrundsvrål (jag var hes hela dagen efter) och slängde samtidigt i väg ett par knallskott. Nu blev det fart på grisarna! På kvällen utsatte jag den andra suggan och kultingarna för samma behandling med samma resultat. Sedan såg vi inga vildsvin förrän i går. Inget avgrundsvrål den här gången, man lär sig, men ett par knallskott blev det och de for i väg igen. Senare på kvällen kom även den andra suggan med kultingar och blev ivägkörd.

Ännu så länge inga grisar i dag, klockan är i skrivande stund 12:00, vi får väl se. I går morse presenterades ännu en dovkalv, en tjej den här gången. Hon och mamman finns så klart med i bildspelet liksom grisar, en fågel och några fjärilar. Och både grisar och hjortar finns på videofilm, håll till godo!

Länk till bildspelet: Vildsvin och hjortar

Länk till hjortfilm: Dovhind med honkalv

Länk till grisfilm: Två suggor med kultingar

Hej hej!

Samling vid pumpen kultingar hitåt!

hittar man i dagens fotoblogg. Och film! Årets första hjortkalv har presenterats och en vildsvinssugga med smånassar hamnade också på video. De senare inte fullt så uppskattade som besökare, Kristina ryckte ut med alpklockan och då blev det fart på svinpälsarna! Kan ses i slutet på dagens video.

Bildspelet innehåller styltflugor (tror jag att det är), köttfluga, blodbi och slåttergräsfjäril. Litet blomster i ängsgräset finns med, sedan blir det större deltagare. I förrgår kom en liten räv smygande i ängsgräset, bigarråerna lockade. Det blev naturligtvis litet bilder på den. I går kom två dovhindar, de hade en liten kalv med sig. Kalven är inte gammal, men den kan redan springa med en hiskelig fart! Jag lyckades inte få bild på de vilda rusningarna, det fanns inte en chans att hinna med. När jag riggat kameran för filmning hade den lugnat sig, men litet hopp, språng och springsteg kom i alla fall med.

Med kom också besökarna som dök upp litet senare, en vildsvinssugga med ett par kultingar. De är inte särskilt välkomna milt sagt, med tanke på vad de ställer till med. Kristina ryckte ut på balkongen, stampade i golvet och ringde ihärdigt med alpklockan. Då blev det fart på de objudna, de for i väg nästan lika snabbt som hjortkalven tidigare. Tillbaka till dovhjortar igen; i dag kom äppelknyckarhinden och försåg sig med sura, rättare sagt supersura, äppelkart på Katjaträdet. Garanterat surt för henne också, saliven rann i bred ström från ena mungipan, men ner ska det. Hon är väl van nu, hon kommer den här tiden varje sommar.

Man måste kolla noga!

-Kan gå ensam också, alldeles själv!

Länk till bildspelet: 2024-07-04_ Några små och många stora

Knappen längst till höger ger fullskärm på filmen.

”Det e någe visst me de” sjöng Åke Grönberg och Eskil Dalenius i ”Luffaren och Rasmus”. Olle Adolfsson sjöng om okända djur i visan han och Beppe Wolgers gjorde, ”Många är långa och svåra att fånga, andra syns inte men finns ändå” -om man tittar efter noga finns dom trots allt! Ja, visst finns dom, men oftast ser man dom inte bland all växtlighet. Alla blombaggar är lätta att missa, fjärilar ser man lättare men ofta har dom bråttom. Flugsnapparna jagar i lövverken efter mat till ungarna och sätter sig sällan så att man kan studera dom. Grävlingen kommer gärna om natten, och då syns den inte så bra.

Hängbensteklar heter så för att deras ben hänger ned när de flyger. De håller gärna till inne i växtligheten och det är lätt att missa dom. En (Anomaloninae sp) finns med i bildspelet, den får inget artnamn och inget svenskt namn eftersom jag inte lyckats leta fram information. En annan kufisk figur är bladstekeln Tenthredo campestris,svenskt namn saknas. Solitärbin är riktiga gullungar jämfört med rovflugor, båda sorterna finns med i bildspelet. Väggsidenbin hämtar bara pollen på korgblommiga växter, stämmer bra med prästkrage. Småsovarbinas hanar har små krokar i änden som de använder för att kroka upp sig inne i blåklockor. Är de två eller flera så hänger dom i baren och skryter om dagens erövringar. Rovflugan är inte vacker, och det kan man inte påstå om stekelflugan heller. I jämförelse är blombockarna skönheter, inte minst den lilla ängsblombocken.

Även blommor kan vara små och lätta att missa. Grässtjärnblommorna bildar en riktig stjärnhimmel i gräsmattan om man ser efter, och tittar man noga på blomman är den mycket vacker. Det är mycket som man lätt missar när man bara sveper förbi utan att ha uppmärksamheten påkopplad. Och det är ju synd, så sakta ned ibland och titta noga på alla de små. Gör som Rasmus och Oskar i ”Luffaren och Rasmus”, sjung:

” Tänk, vad härligt det är att gå och hälsa på hos de många små, som man sällan får se men som ändå är me´, ja de ä någe visst me de!

Härligt är det och roligt är det och himla intressant dessutom! Jag lyckas inte hitta ursprungliga, klassiska inspelningen från 1955 med Åke Grönberg och Eskil Dalenius ,så håll till godo med den här: Frida (ABBA) – De’ e’ någe’ visst me’ de’ (1971) (youtube.com)

Förresten, vill ni ha texten så finns den längst ned i dagens inlägg, under bilderna och bildspelslänken. Jag fick skivan, en 78-varvare, som liten påg på femtiotalet. Den låten och baksidan ”Jag drömde i natt att jag hade en katt” spelades flitigt på radiogrammofonen. Skivan var garanterat inte repfri efter ett tag, men det gjorde ingenting på den tiden 🙂

Länk till bildspelet: 2024-07-01 De många små

Hängbenstekel Anomaloninae sp.
Svenskt namn saknas.

Bladstekel, Tenthredo campestris. Svenskt namn saknas.

Text ”De e någe visst me de”:

Vi har en liten sommarväg som går både upp och ner och

solen, som lyser då och då, och sen har vi inget

mer. Vi är ju ute för att se om Fredrikssons har det

gott! ”Vem ä de?” Jo, det är den lilla myran som har

byggt så många vackra slott! Tänk, vad härligt det är att

gå och hälsa på hos de många små, som man

sällan får se men som ändå är me´, ja de ä någe

visst me de! Tänk, vad härligt det är att gå och hälsa

på hos de många små. ´, ja de ä någe visst. Ja de

ä någe visst ´, ja de ä någe visst me de!

Och löven viftar ”Hej på dej” och vi luffar bara kring.

Och bakom en backes högsta krön så väntar alltid någonting.

Vi är ju ute för att se hur Nicklasson mår i kväll.

”Vem ä de?”

Jo, det är den lilla nyckelpigan, som alltid är så rar och snäll!

Refr: Tänk vad härligt…

Vi vandrar på en sommaräng, men du ser väl bara grönt,

Men tolv miljoner grässtrån vajar här och tycker det är skönt.

Vi är ju ute för att se hur Sommarssons flicka mår.

”Vem ä de?”

Jo, det är det lilla strået som har gråtit ända sen i går.

Refr: Tänk vad härligt…