I dag ska vi lära oss allting om stjärtmesar!
Ja, allting och allting… i alla fall allt jag lärt mig sedan en liten flock landade i paradisbusken sista söndagen i maj. De var fyra, fem stycken som letade godsaker där. Och de såg inte ut som stjärtmesar brukar göra. Jag funderade om det kunde vara ungfåglar, vi plockade fram fågelbok och googlade.
Wikipedia är ett bra ställe, där lärde vi oss att det finns flera underarter av stjärtmes. Nordisk stjärtmes, Aegithalos caudatus caudatus har vi här, nere i Europa finns kontinental stjärtmes och på Brittiska öarna Aegithalos caudatus rosaceus. Både den kontinentala och Brittiska underarten har mörkt band över ögonen precis som de jag fotograferat. Särskilt den Brittiska tyckte jag var lik de som satt i paradisbusken.
Kul med underart tänkte jag och skrev en fråga till facebookgruppen Fåglar och fågelskådning. Det kom snabbt svar att det var ungfågel av vår vanliga stjärtmes. Röd orbitalring (det röda runt ögat) är tecken på det, fick jag veta. Ingen nämnde teckningen, så jag letade vidare.
Jag hittade fågelklubben Silvertärnas hemsida, och där fanns det slutgiltiga svaret: det är ungfågel av vår vanliga nordiska stjärtmes. De anger att ungfåglarna har ”banditmask” som försvinner när de ruggar på hösten och får vitt huvud. Både den centraleuropeiska och Brittiska varianten behåller det svarta strecket som vuxna.
Där ser man! Min första tanke var alltså rätt, men sedan trodde jag att det var britter som kommit på besök, tills jag hittade fågelklubben Silvertärnas utmärkta redovisning. Stjärtmesar ser vi då och då, några gånger per år, men mest vintertid. Ungfåglar har aldrig dykt upp tidigare. Tydligen har ett par häckat i närheten, roligt! Bilder på ungfåglar och vuxna av vår nordiska stjärtmes finns i bildspelet:
Ungfågel av vår nordiska stjärtmes.
