Linnekulla.se

Så här långt in i november är det sedan länge slut på hagtornsbär så det trädet har inte samma dragningskraft på fåglarna längre. Benveden har kvar litet klart lysande röda bär, men de är tydligen inte så intressanta. De blir kanske godare efter litet frost? Fåglar syns ju ändå, men de är inte direkt lättfotograferade innan matningen kommer igång och de samlas där.

På förmiddagarna kan jag ha litet tur och få några bilder när småfåglarna letar kryp i växtligheten utanför fönstret. Dagens bildspel innehåller sådana bilder. Mesarna, som blåmesar, talgoxar, stjärtmesar osv har alltid bråttom och är inte lätta att få på bild. Gärdsmygar ska vi bara inte prata om, de far runt med hiskelig fart och väntar inte på söliga fotografer. Det är tur att rödhakarna finns, visserligen har de ofta bråttom de också men ibland kan de ta det litet lugnare så att man åtminstone nästan hinner rikta in kameran. Har man riktig tur sitter de kvar tills man ställt in skärpan, och i sällsynta fall kan man få en riktigt lång fotosejour.

Jag hade tur och fick några bilder på blåmes och gärdsmyg, sedan hade jag jättetur och fick en hel massa bilder på en rödhake. Rödhaken är ju en populär fågel, så jag tog med en hel radda bilder av den i bildspelet. På tal om bildspel förresten, som jag nämnt slutade mitt tillägg för sådana i Lightroom att fungera. Men nu har jag hittat ett alternativ som verkar fungera bra. Håll till godo!

Länk till bildspelet: Novemberfåglar

En vinterbadare!

Kommer ni ihåg Hasse Alfredssons ”Atomubåtsman Malte Lindeman”? Han berättar om molekyler och konstaterar att om man har en låda och fyller den med molekyler, ända upp till kanten, så går det ändå i en till. Samma filosofi tycks koltrastarna ha när hagtornsbären mognar på hösten. De kan sitta på en gren bland de röda bären med sprängfylld kräva, och ändå försöka pressa i sig ett bär till. Som den här till exempel:

Proppmätt koltrast med sprängfylld kräva. Går det ändå ner ett bär till?

Jag har följt trastarna i vårt hagtornsträd nu i höst. Jag har lyckats fånga på film när de försöker få i sig ett bär till. Lyckades de? Kolla den spännande thrillern i länken nedan!

Länk till video: Fåglar i hagtornen

I går kom ett gäng dovhindar på besök. En av dem har vi definitivt aldrig sett här tidigare. Hennes utseende avviker mycket från de hjortar vi är vana vid, och då tänker vi inte på färgen. Vi har haft besök av allt från mycket ljusa (lilla spöket Laban) till nästan helsvarta (storhornade hjorten Svarte-Petter till exempel). Den här hinden är större än de andra, hon har dröglapp, pälsen är annorlunda och hon ser annorlunda ut i ansiktet. En megadovhjort kanske? 😉

Vi har skickat fråga till expertisen om vad det rör sig om, väntar förväntansfullt! Här kommer några bilder och en video, som också innehåller en kort kalvrusning.

Länk till videon: Dama dama-damer och kalvrusning

Ett snabbt inlägg under arbetet 🙂 De flesta av videofilmerna på linnekulla.se blev osynliga när vi bytte till WordPress. Arbetet med att göra dem synliga igen pågår, det finns nu ett nytt val i menyn, ”Videofilmer”. Än så länge finns årets filmer där, men påfyllning kommer efter hand. Hoppas att det blir till nöje!

Man måste kolla noga!

-Kan gå ensam också, alldeles själv!

finns det gott om i insektsvärlden. Gott om insekter börjar det dessvärre bli ont om, rödlistningarna duggar allt tätare. Tyvärr är det för få som bryr sig;  ”Vadå, det är väl bara bra om vi slipper eländena!” tycks vara den vanligaste inställningen. Det blir nog annat ljud i skällan när pollineringen av växterna blir allt lägre och priset på godsakerna allt högre, och kospillning, döda djur och dito växter ligger kvar utan att försvinna eftersom dyngbaggar och dödgrävare gjort det – försvunnit. Synd bara att då är det så dags!

I bildspelet finns både underliga och vackra insekter. Styltflugan får representera ett släkte där vissa arter ger sig på granbarkborren. Solitärbiet, ett smalbi av någon art, representerar de allt sällsyntare pollinerarna. Bladsteklar kan göra stor skada i odlingar, de hålls efter av diverse parasitsteklar. Bladstekeln i bildspelet är av arten Tenthredo notha (inget svenskt namn), den är utan tvekan vegetarian men som synes käkar den uppenbarligen upp en fluga! Inte helt ovanligt, schimpanser tar sig en köttbit ibland, till och med våra kor gör det.

Mindre guldvinge finns med och får väl räknas till de vackra, men parasitflugan Phasia hemiptera är väl inte precis en skönhet. Vanlig skorpionslända, bärfis och slätsprötad bistekel Passar väl in i gruppen underliga. Alla behövs de, och de behöver vårt skydd, inte gifter! Vi människor kan hjälpa dem, och ju fler som slutar tro på argumentet ”Ah va f-n, det ordnar sig!” desto bättre! För gör vi ingenting ordnar det sig f-n inte!

Länk till bildspelet Underliga djur

Dags för uppdatering efter en veckas uppehåll. Dinosaurie står det i rubriken, när jag såg en ung gröngöling jaga på gräsmattan precis utanför fönstret kom jag att tänka på fåglarnas släktskap bakåt, de är ju faktiskt dinosaurier. På vissa arter kan man se släktskapet ganska bra, kasuar och näshornsfågel till exempel. Även gröngölingen har likheter tycker jag. Titta i bildspelet!

Hjortarna kommer litet då och då. Gräset har blivit högt på den oklippta delen av gräsmattan, de minsta kalvarna når knappt upp. Men det går ju bra att gömma sig i!

Sångare är inte lättidentifierade fåglar, de ser lika dana ut hela högen. Lätt att ta dem på lätet säger de som hör, det är många år sedan jag kunde höra fågelsång så det har jag ingen hjälp av. Svartvit flugsnappare ser vi ibland än så länge, snart dags för dem att dra söderut. Varken sångarna eller flugsnapparna kan påstås se ut som dinosaurier, men släktskapet finns där.

Länk till bildspelet: Dinosaurie, hjortar och några fåglar

På spaning efter kompisen.

En snabb posering han den också med.