Hösten är på gång på riktigt och färgerna sprakar i naturen. Det händer en hel del i djurvärlden och jag försöker hänga med för att få litet på bild. Ibland lyckas det, ibland inte. En rödhake i fågelbadet blev i alla fall fotograferad, och sedan när den satt på sin utsiktspinne.
När jag steg upp i lördags morse kunde jag skymta en hornprydd dovhjort som slagit sig ned under kastanjen. Han låg lugnt kvar medan jag åt frukost, och efter kaffet hade det ljusnat så pass att det gick att få några bilder. Tydligen låg han och väntade på hindarnas intåg. När inga kom, reste han sig och gick en tur för att leta efter dem. Jag kunde konstatera att han legat i en brunstgrop som han sparkat upp åt sig.
Solen kom fram under förmiddagen, och jag bytte objektiv på kameran för att ta några höstmotiv på tomten. Några hjortar anlände, en grupp hindar med kalvar och en hjort med något mindre hornprydnad än brunstgropens ägare. Han gick runt bland hindarna och jag undrade hur han vågade hålla till vid brunstgropen.
Det blev lunchdags, när jag skulle fixa en efterättsmacka med honung på tittade jag ut genom fönstret och får syn på de båda hjortarna i fullt bråk! Snabbt iväg för att få fatt i kameran, upptäckte att jag glömt att byta tillbaka till teleobjektiv, bytte i hastigheten på fel kamera, nytt byte och snabbt som attan tillbaka till köksfönstret. Tyvärr hade allt strul tagit sin tid, och jag fick bara se hjortändarna försvinna ned i skogen. Men plötsligt uppfattade jag att de var på väg tillbaka upp igen, upp med kameran och sikta, trycka och hoppas. Alltihop gick i en rasande fart, fem bilder hann jag klämma i väg, på tre av dem kan man se vad de föreställer. De finns att beskåda i bildspelet nedan.
Hjortarna försvann snabbt, segraren var helt klart ute efter att sätta sina vassaste hornspetsar i ändan på förloraren så många gånger som möjligt. Sedan var det lugnt under en knapp halvtimme, hindar och kalvar betade fridfullt. Men så spetsade ett par kalvar öronen, och strax spanade både kalvar och hindar efter något i buskarna. Det visade sig vara förloraren i kampen som återvände. Han försökte stajla in sig hos publiken, men lyckades dåligt. De vände helt enkelt ändan till mot honom, en hind smet iväg in i buskaget för att slippa uppvaktning. Livet är hårt, bara segrare räknas!
Länk till bildspel: Höstscener
