Linnekulla.se

Ettöringen, vår charmiga lilla ekorre med bara ett öra, kom för att få frukost i morse. Hon upptäckte snart att det inte fanns särskilt mycket frön på marken, så det blev till att ta vägen genom paradisbusken upp till fåglarnas frörör. Väl där upptäckte hon att det inte var det gamla vanliga fröröret utan ett nytt, halt och besvärligt rör som nu var matställe.

I början hade hon det besvärligt, hon drattade i backen flera gånger men vad vore det för ekorre som ger sig för några smärre besvärligheter när mat hägrar! Efter några vändor på marken och klättring i busken hade hon klurat ut hur det hala röret skulle bemästras. Många sittpinnar till fåglarna finns det på röret, de duger utmärkt för en ekorre att hålla fast i med fötterna och klämma mellan knä och kropp! Sedan är det bara att käka på!

I dag var det dags att fylla på det ena röret som släppte ifrån sig halva innehållet när jag hängde upp det. Jag fyllde röret och hängde upp, det såg utmärkt ut. När jag litet senare tittade ut genom fönstret såg jag att det åter var halvtomt och marken mörk av frön. Efter att ha anlitat hjärnkontoret och funderat en stund kom jag fram till att det nog fattas en liten bit vid ett av ”mathålen” mitt på röret, så att fröna rasar ut om någon petar där. Vad hjag kan se fungerar alla andra ”mathål” som de skall. Får undersökas närmare i morgon!

Länk till bildspelet med ettöringens våndor på röret: Ekorre på halt rör

Våra frörör i fågelmatningen har nått den vördnadsvärda åldern elva år, på det tolfte. När de nu började rasa ihop ett efter ett på ett sätt som inte medger reparation, blev det dags att införskaffa nya. Inte lätt att hitta ordentliga grejor med plats för litet större mängd frö, de små man oftast hittar behöver fyllas på ett par gånger om dagen även om de är flera. Men vi fick tag på större rör på Biltema, jag fyllde ett av dem och gick för att hänga upp. På grund av paradisbuskens snöböjda läge är det inte helt lätt att komma till, och när jag försökte få röret på plats strömmade plötsligt en större mäng frö ut på marken. Jag yttrade några väl valda ord som nog kan sammanfattas betydligt kortare med ”men hoppsan då!” Jag fyllde det andra röret och hängde upp det också, det gick utan problem.

När jag kom upp i morse väntade jag mig att fåglarna skulle ha öst ut det mesta av rörens innehåll, men så var det inte. Det jag spillde ut i går blev nu en fin frukost åt en råget som lät sig väl smaka. Det är henne väl unnat! Medan hon åt vågade sig ekorre och fåglar inte fram, en ekorre och några koltrastar var synnerligen irriterade. -Tjuck, tjuck, tjuck hördes från båda lägren. Men det var bara för dem att vänta, och efter ett tag gick rågeten vidare.

Jag trodde att jag skulle behöva modifiera rören, men det verkar inte behövas. De har fungerat utmärkt hela dagen, och ger betydligt mindre spill än de gamla. Fåglarna verkar trivas med dem, även om de är lika osams om vem som får äta som de varit tidigare. ”Det här röret är inte stort nog för oss båda, och speciellt inte för ännu fler!” Rågeten och andra matgäster kan ses i bildspelet.

Länk till bildspelet 2024-01-11_raget

Ibland går diskussionens vågor höga. -Det här röret är inte stort nog för oss båda!

Vinterlivet går vidare här i Skånealperna! Sopbilarna brukar backa in på vår parkering för att vända, och det har varit fullständigt omöjligt sedan snöovädret. Nu har det ju inte gjort så mycket, för inga sopbilar har kommit hit i vinterväglaget. I går fick vi i alla fall hjälp av plogaren att fixa bort snön en bit på parkeringen. Ett jobb jag är verkligt glad att slippa göra själv med snöskyffel! Det hade jag för övrigt inte klarat heller med diskbråck och allt. Stort tack Kenneth!

Vi har haft fint väder med solsken och inte så många minusgrader som tidigare. De riktigt låga minusgraderna saknar vi inte, men tö och regn vill vi inte heller ha! Det har spåtts töväder ett tag framöver, sedan kallare igen. Sådant där skånskt hoppetossaväder med minus – tö – minus – tö – minus osv stääller alltid till det, inte minst när det är gott om snö som nu. Töad och återfrusen snö tenderar bli som betong och är INTE rolig att hantera.

Fint väder har vi som sagt haft, och litet bilder har det blivit. Bofink, talgoxe, rödhake, skata  och koltrast kan beskådas. En koltrast satt bakom en snöklump och trodde att den gömt sig. I sökaren kunde jag se hur den tittade ömsom på mig, ömsom uppåt för att hålla koll på rovfågflar. Jag fick en bild när den hade ena ögat riktat rakt på mig.

Länk till bildspelet 2024-01-10_Vinterliv

Härligt att få plogningshjälp med parkeringen så att sopbilen kan backa in och vända!

I går blev skottningen fram till bilen klar. Vi har fått mycket god hjälp av vår granne Lotta, det är vi mycket tacksamma för! Det blev ingen skrytbild av gången upp till bilen i går, men i dag ligger den först i bildspelet. Det finns också en bild på Paradisbusken, den lutar sig numera skyddande ned över fågelmatningen. Trots att jag bankat och skakat bort så mycket snö som möjligt har den inte rest sig helt. Nu är den i stället ett mycket gott skydd för småfåglarna som kommer till matningen, jag skulle vilja se den sparvhök som lyckas förfölja en fågel in i det virrvaret av grenar! För min del gäller att ta av mössan när jag fyller på fågelmat, skulle jag glömma det ser busken snart till att det blir gjort.

En bofinkdam har hamnat på bild, liksom en av rödhakarna som håller till här. Det är en trevlig fågel som man gärna ser på bild, men jag nöjer mig med tre bilder här. Det skulle nog kunna upplevas som aningen tjatigt om jag tog med alla bilder som jag lyckades ta på den.

Några av Kristinas orkidéer blommar och lyser upp här inne i vintermörkret. När jag passerade en av dem med kameran i handen kunde jag inte låta bli att knäppa några bilder. En av dem avslutar dagens bildspel.

Länk till bildspelet 2024-01-08_snöskottningsskryt

Efter allt snöande finns det gott om skottning att ägna sig åt. En liten bit i taget, sträng kyla och hårt arbete är en dålig kombination. Nu är det i alla fall färdigt åt ena hållet, återstår att skotta fram till bilen. Och skotta fram bilen! Mycket snö ligger det på den.

Men bilder har det blivit, en stilig ekorre och ett fint pilfinkpar har hamnat i bildspelet. Många bilder på samma fåglar kanske någon tycker, men jag tycker att bilderna hör ihop som serie. Kolla själv i bildspelet!

Länk till bildspelet 2024-01-06_skottning

Solsken!

Efter tre dagar med snösmocka var det i dag äntligen dags för solsken! Vintrigt solsken förståss, solen står inte högt på himlen precis och inte har den mycket verkan heller. Det märktes i dag, termometern som har sensorn på väggen visade minus 18 grader. Med tanke på att den brukar visa två, tre grader över vad som gäller längre ut kan man med stor säkerhet anta att det var runt tjugo minusgrader. Usch!

Skottning fram till bilen var planerat att åtminstone påbörjas i dag, men när termometern inte orkar över sexton minus är det inte svårt att avstå utearbete. Det springer inte bort. Det fick bli fönsterfotograferande i stället med bilder på soluppgångens återspegling i norr och väster. Inte mycket värme i det solskenet!

En ekorre kom på morgonen för att käka fågelfrö, den fick vara fotomodell en stund. Den var noga med att hålla uppsikt så att ingen katt eller hök skulle kunna anfalla. Förståndigt! Hasselbuskarna har länge satsat på vårväder och har nya, fräscha hängen. Inte ovanligt i och för sig, men nu får de väl göra som lilla videung i visan, sova vidare. För än så är det långt till vår, innan rönn i blomma står. Visan slutar ju med ”än så är det vinter”, och äger då sannerligen sin riktighet, här och nu. Varför kan vi inte ha en vanlig skånsk vinter? Visst, mörkt, blött, skitigt och slabbigt brukar det vara, men varianten vi har nu passar bättre i Norrland och polartrakterna. Där är de ju vana!

Länk till bildspelet: Solsken!

Fortfarande samma snöoväder, men det var tredje dagen som vi vaknade upp till en ny snösmocka. Det blir ett svårt jobb att komma fram till bilen och sedan få bort snön från den och runt omkring. På måndag måste vi använda den, tre dagar att gräva sig fram. I dag blev det en gång till källaren för att koppla på värme där, annars kan de förutspådda 15 – 20 minusgraderna gå illa åt hydrofortanken och ledningarna. Fåglarna fick påfyllt i frörören.

Litet bilder blev det, på snömängderna och på fåglar. Tio av bilderna kan ses i bildspelet, här kommer länk till Snösmocka 3!

Ja, det är ju fortfarande snösmockan från i går som kör på för fullt, men för att skilja gårdagens inlägg från dagens kallar jag det här inlägget Snösmocka 2.

Mycket snö har det blivit. Den snöklädda Paradisbusken bågnade rejält, den gömde fågelmatningen med frörören fullständigt. Jag fick gå ut med en lång käpp och banke på den för att lossa snön. Och nog lossnade den, tur att jag letat fram min gamla parkas. Nåja, litet hjälpte bankandet även om jag blev snöklädd jag också.

Bilder från dagen finns i bildspelet. Där kan man se snön som täcker oss allt mer, litet fåglar och en ny design på Renault, SRS GT. Länk till bildspelet Snösmocka 2

Mörkt var det i går, och förvisso önskade vi oss litet ljus i tillvaron. Men det var ju inte direkt en rejäl snössmocka vi tänkte oss skulle komma och måla världen vit med vispgräddeliknande draperier över omgivningarna.

Fåglarna som nyttjar vår fågelmatning verkade inte heller riktigt belåtna. Inte ekorren heller, det blev ju till att gräva i snön efter käk i stället för att bara ploicka i sig. En gulsparv verkade i alla fall ta det med jämnmod och satt i toppen på paradisbusken och putsade fjädrarna.

Vi handlade mitt på dagen och besökte apoteket, det har utovats stora snömängder så bäst att gardera sig. Snöfallet började med riktigt tung blötsnö, vi undrade hur vägen skulle bli när minusgrader i mängd kommer stormande som meteorologerna lovat. Spårig blötsnö och vatten som fryser till is är inte drömväglag precis. Det räddades vi från av en snöröjare som plogade den lilla vägen och tippade blötsnön på lagom avstånd. Det tackar vi för!

Litet bilder blev det trots smällen – eller kanske på grund av?

Länk till bildspelet:  Snösmocka!