Våra frörör i fågelmatningen har nått den vördnadsvärda åldern elva år, på det tolfte. När de nu började rasa ihop ett efter ett på ett sätt som inte medger reparation, blev det dags att införskaffa nya. Inte lätt att hitta ordentliga grejor med plats för litet större mängd frö, de små man oftast hittar behöver fyllas på ett par gånger om dagen även om de är flera. Men vi fick tag på större rör på Biltema, jag fyllde ett av dem och gick för att hänga upp. På grund av paradisbuskens snöböjda läge är det inte helt lätt att komma till, och när jag försökte få röret på plats strömmade plötsligt en större mäng frö ut på marken. Jag yttrade några väl valda ord som nog kan sammanfattas betydligt kortare med ”men hoppsan då!” Jag fyllde det andra röret och hängde upp det också, det gick utan problem.
När jag kom upp i morse väntade jag mig att fåglarna skulle ha öst ut det mesta av rörens innehåll, men så var det inte. Det jag spillde ut i går blev nu en fin frukost åt en råget som lät sig väl smaka. Det är henne väl unnat! Medan hon åt vågade sig ekorre och fåglar inte fram, en ekorre och några koltrastar var synnerligen irriterade. -Tjuck, tjuck, tjuck hördes från båda lägren. Men det var bara för dem att vänta, och efter ett tag gick rågeten vidare.
Jag trodde att jag skulle behöva modifiera rören, men det verkar inte behövas. De har fungerat utmärkt hela dagen, och ger betydligt mindre spill än de gamla. Fåglarna verkar trivas med dem, även om de är lika osams om vem som får äta som de varit tidigare. ”Det här röret är inte stort nog för oss båda, och speciellt inte för ännu fler!” Rågeten och andra matgäster kan ses i bildspelet.
Länk till bildspelet 2024-01-11_raget
Ibland går diskussionens vågor höga. -Det här röret är inte stort nog för oss båda!