Ettöringen, vår charmiga lilla ekorre med bara ett öra, kom för att få frukost i morse. Hon upptäckte snart att det inte fanns särskilt mycket frön på marken, så det blev till att ta vägen genom paradisbusken upp till fåglarnas frörör. Väl där upptäckte hon att det inte var det gamla vanliga fröröret utan ett nytt, halt och besvärligt rör som nu var matställe.
I början hade hon det besvärligt, hon drattade i backen flera gånger men vad vore det för ekorre som ger sig för några smärre besvärligheter när mat hägrar! Efter några vändor på marken och klättring i busken hade hon klurat ut hur det hala röret skulle bemästras. Många sittpinnar till fåglarna finns det på röret, de duger utmärkt för en ekorre att hålla fast i med fötterna och klämma mellan knä och kropp! Sedan är det bara att käka på!
I dag var det dags att fylla på det ena röret som släppte ifrån sig halva innehållet när jag hängde upp det. Jag fyllde röret och hängde upp, det såg utmärkt ut. När jag litet senare tittade ut genom fönstret såg jag att det åter var halvtomt och marken mörk av frön. Efter att ha anlitat hjärnkontoret och funderat en stund kom jag fram till att det nog fattas en liten bit vid ett av ”mathålen” mitt på röret, så att fröna rasar ut om någon petar där. Vad hjag kan se fungerar alla andra ”mathål” som de skall. Får undersökas närmare i morgon!
Länk till bildspelet med ettöringens våndor på röret: Ekorre på halt rör
