Ja då är man dagen efter. Dagen efter besöket hos Aleris i Malmö för att få en facettledsblockad mot smärtorna i rygg och ben på grund av diskbråck. Det känns bättre i rygg och ben i dag men naturligtvis alldeles för tidigt att dra några slutsatser. Vi är båda duktigt luttrade vad gäller förhoppningar efter 1½ år, men hoppet finns. Det tar ju några dagar, till en vecka innan kortisonet i blockaden hinner verka, så vi får se framöver hur det blir. Redan nu känns det som sagt bättre i ben och rygg, hoppas att det tar sig!
Det blev en lång dag i går, jag hade beställt sjukresa till Malmö med en halvtimmes extra tid för att vara säker på att hinna. Sjuktaxin kom sedan en halvtimme tidigare än avtalat och jag gick så klart ut, med påföljd att vi var framme mer än en timme före bokad tid på Aleris. Nåja, jag är van att vänta numera. Sedan var det blockaddags, det gick fint. Det tog en knapp halvtimme så var det färdigt. Många stick och pumpningar blev det. När jag skulle resa mig ville inte benen lyda riktigt, sköterskan undrade om hon skulle hämta en rullstol. Jag avböjde, sa att det ska mer till än så innan jag ger mig, jag har ju kryckorna. Det gick fint att gå till kaffeautomaten och sitta av en del väntetid, jag hade tagit till rejält vid bokning av återresan så när jag sedan kom ut framför Malmö Arena hade jag en timme kvar. Inget korvastånd fanns det, bara diverse ställen med kebab, kinamat och liknande, jag tillhör inte målgruppen. Ett normalt matställe fanns det, de öppnade ett par timmar längre fram. Jag slog mig ned på bänken som syns på bilden.
Bänken.
Men det fanns i alla fall underhållning. En stor grupp unga killar hade träning med en ledare. Ledaren ställde upp killarna på flera led, medan han förklarade vad övningen gick ut på. Sedan skickade han i väg led efter led, hela tiden med ett HAPP! HAPP! HAPP! mellan varje. Därpå repris åt andra hållet. Byggnadens vägg och taket över övningarna blev rena högtalarlådan så det hördes ordentligt!
Träningsgruppen med happare.
Detta var i ena änden av Malmö Arena, plötsligt hördes ett par ordentliga VOV! VOV! från andra änden (byggnaden är stooor), även de kraftigt förstärkta. Jag tittade dit, där stod en tjej med en bordercollie. Tyvärr blev det ingen bild på dem.
Långt där borta stod de, tjejen och hunden.
Hunden stod i pose ”total uppmärksamhet”. den undrade så klart vad det var för skällande där borta. Och en hel flock som yrade omkring, behövde inte han med skallet hjälp att valla in dem kanske?!
Behövde vallas?
Det var en lydig vovve, efter att tjejen stannat och gett order om tystnad fortsatte de. Men hunden kastade åtskilliga misstänksamma blickar mot HAPP!-andet och den där flocken som uppenbarligen behövde vallas! I hundens ögon, i alla fall. Tjej och hund försvann, träningsgruppen slutade övningen och frid och ro återvände.
Frid och ro igen.
Den här gången kom så klart inte sjuktaxin tidigare, om än i rätt tid. En hel buss bara till lilla jag, men inte bekväm att sitta i. Nåja, det gick bra och lunchen hemma var underbar. Benen stabiliserade sig efter hand, men jag var tämligen trött efter att ha varit uppe sedan före kl. 5. När jag satte mig att redigera bilder somnade jag flera gånger framför datorn, och det mycket intressanta Vetenskapens Värld om fjärilsteknik får jag se om, somnade flera gånger och till slut riktigt ordentligt. Men intressant var det! Säger Kristina.
Det var litet om gårdagens äventyr, ha det gott allihop!