Linnekulla.se

Solsken!

Efter tre dagar med snösmocka var det i dag äntligen dags för solsken! Vintrigt solsken förståss, solen står inte högt på himlen precis och inte har den mycket verkan heller. Det märktes i dag, termometern som har sensorn på väggen visade minus 18 grader. Med tanke på att den brukar visa två, tre grader över vad som gäller längre ut kan man med stor säkerhet anta att det var runt tjugo minusgrader. Usch!

Skottning fram till bilen var planerat att åtminstone påbörjas i dag, men när termometern inte orkar över sexton minus är det inte svårt att avstå utearbete. Det springer inte bort. Det fick bli fönsterfotograferande i stället med bilder på soluppgångens återspegling i norr och väster. Inte mycket värme i det solskenet!

En ekorre kom på morgonen för att käka fågelfrö, den fick vara fotomodell en stund. Den var noga med att hålla uppsikt så att ingen katt eller hök skulle kunna anfalla. Förståndigt! Hasselbuskarna har länge satsat på vårväder och har nya, fräscha hängen. Inte ovanligt i och för sig, men nu får de väl göra som lilla videung i visan, sova vidare. För än så är det långt till vår, innan rönn i blomma står. Visan slutar ju med ”än så är det vinter”, och äger då sannerligen sin riktighet, här och nu. Varför kan vi inte ha en vanlig skånsk vinter? Visst, mörkt, blött, skitigt och slabbigt brukar det vara, men varianten vi har nu passar bättre i Norrland och polartrakterna. Där är de ju vana!

Länk till bildspelet: Solsken!

Fortfarande samma snöoväder, men det var tredje dagen som vi vaknade upp till en ny snösmocka. Det blir ett svårt jobb att komma fram till bilen och sedan få bort snön från den och runt omkring. På måndag måste vi använda den, tre dagar att gräva sig fram. I dag blev det en gång till källaren för att koppla på värme där, annars kan de förutspådda 15 – 20 minusgraderna gå illa åt hydrofortanken och ledningarna. Fåglarna fick påfyllt i frörören.

Litet bilder blev det, på snömängderna och på fåglar. Tio av bilderna kan ses i bildspelet, här kommer länk till Snösmocka 3!

Ja, det är ju fortfarande snösmockan från i går som kör på för fullt, men för att skilja gårdagens inlägg från dagens kallar jag det här inlägget Snösmocka 2.

Mycket snö har det blivit. Den snöklädda Paradisbusken bågnade rejält, den gömde fågelmatningen med frörören fullständigt. Jag fick gå ut med en lång käpp och banke på den för att lossa snön. Och nog lossnade den, tur att jag letat fram min gamla parkas. Nåja, litet hjälpte bankandet även om jag blev snöklädd jag också.

Bilder från dagen finns i bildspelet. Där kan man se snön som täcker oss allt mer, litet fåglar och en ny design på Renault, SRS GT. Länk till bildspelet Snösmocka 2

Mörkt var det i går, och förvisso önskade vi oss litet ljus i tillvaron. Men det var ju inte direkt en rejäl snössmocka vi tänkte oss skulle komma och måla världen vit med vispgräddeliknande draperier över omgivningarna.

Fåglarna som nyttjar vår fågelmatning verkade inte heller riktigt belåtna. Inte ekorren heller, det blev ju till att gräva i snön efter käk i stället för att bara ploicka i sig. En gulsparv verkade i alla fall ta det med jämnmod och satt i toppen på paradisbusken och putsade fjädrarna.

Vi handlade mitt på dagen och besökte apoteket, det har utovats stora snömängder så bäst att gardera sig. Snöfallet började med riktigt tung blötsnö, vi undrade hur vägen skulle bli när minusgrader i mängd kommer stormande som meteorologerna lovat. Spårig blötsnö och vatten som fryser till is är inte drömväglag precis. Det räddades vi från av en snöröjare som plogade den lilla vägen och tippade blötsnön på lagom avstånd. Det tackar vi för!

Litet bilder blev det trots smällen – eller kanske på grund av?

Länk till bildspelet:  Snösmocka!

Så är 2023 helt slut och 2024 är nyfött. Det börjar duktigt mörkt och dimmigt här i Skåne. När jag plåtade genom fönstret vid diskbänken och såg det otända ljuset i fönstret dök Nils Ferlins ”En valsmelodi” upp i minnet. Ni vet den där som börjar ”Dagen är släckt, mörkret är väckt”. Den som inte minns den biten kommer säkert ihåg vad som kommer litet längre ned i dikten; ”och snart i min grop skola maskarna finna att jag är ganska mager om bená, tillika om armar och hals.”

Det där sista, om bená och armar och hals, stämmer ju inte alls på mig numera efter ett år med stillasittande på grund av ryggen. Förhoppningsvis stämmer inte resten heller på det nya året, vi får hoppas att mörkret släcks och ljuset väcks i stället trots den mörka första dagen.

Stearinljusets låga i fönstret lyser med sin frånvaro. Vi får hoppas att året blir bättre framöver.

Årets första bildspel innehåller bilder från förra årets sista dagar, till exempel skatan jag berättade om, hon som tog en mus till lunch. Där finns även en råget, och några dovhjortar som dök upp för ett numera sällsynt besök. Ekorrarna är flitiga besökare vid fågelmatningen liksom fåglarna så klart, bilder på båda sorter finns med. Skatan avslutar 2023, sedan följer bilder från i dag.

Länk till bildspelet  God fortsättning!

Wikipedia: Skata (Pica pica) är en fågel inom släktet skator och familjen kråkfåglar, som förekommer i stora delar av Europa samt västra och norra Asien.

Wikipedia tar också upp hur vi människor sett på skator genom tiderna, men det hoppar jag över. Skatan är en riktig turfågel, och så ÄR det, för det vet jag! Så det så. Bilden är tagen i dag, se bara där vilken turfågel det är, när jag inte hade någon lämplig bild och dagen var mörk som bara den. Vi har ett skatpar här som rensar under frörören och håller rent så att inte möss och den större sorten kommer åt! Se bara där en gång till vilken turfågel det är! För några dagar sedan fick jag bilder (riktigt dåliga) när en av skatorna tog en mus och åt upp! Se där igen!

Glada nyårshälsningar från Linnekulla!

För att få till en riktigt God Jul! kör vi med dubbel julhälsning!

Efter en längre tid med mycket plusgrader och mängder med regn har vintern nu gjort come back. I morse vaknade vi till ett vitt landskap och temperatur på väg nedåt längs skalan. Så värst mycket snö handlar det ju inte om och inte mängder med minusgrader heller, två, kanske tre just nu.

Jag har fortsatt att följa gästerna vid fågelmatningen, många fåglar och ett par ekorrar. Av de senare var ettöringen här i dag, hon med ett öra alltså. Hon har hamnat på bild, liksom tuffa titor, en supertuff blåmes och en ännu tuffare grönfink. Titorna sticker i väg blixtsnabbt när de fått tag i önskat frö. Blåmesar är verkligen ena tuffingar, jag fick en bildserie på en blåmes som skäller ut en bergfink, gör klart vem som är störst, bäst och vackrast -verklig storlek har inte med saken att göra, och sedan sticker i väg med nöten som båda var ute efter.

Grönfinkarna är också trätgiriga, jag fick en serie med en grönfink som är på krigsstigen mot en domherredam. Finkar är de ju båda, domherre större än bergfink men det saknade betydelse här också, domherren fick ge sig och flög i väg. Roligt att få på bild! Julesnö må vi ha, men inte julefrid! Inte bland fåglarna i alla fall.

Länk till bildspelet julesnö men ingen julefrid

Större frön är det bäst att ta med till ett säkert ställe och äta i lugn och ro!

Om fågeln på bilden:

Steglits är en tämligen vanlig fågel, men den visar sig inte så ofta hos oss, bara enstaka gånger. Men tolfte december i år kom ett par stycken och visade upp sig mer ordentligt, en av dem stannade en bra stund och det blev en hel del bilder, den här fick bli årets julkort. Bilder finns i bildspel: 23-12-12_en vacker fågel.

Wikipedia skriver:

” Steglits (Carduelis carduelis) är en liten färggrann fågel som tillhör familjen finkar. Över stora delar av sitt utbredningsområde, som sträcker sig från norra Afrika, Europa och österut till nordvästra Kina, är den en vanlig häckfågel i öppna, trädrika landskap, trädgårdar och fruktodlingar.”

Mer för den intresserade hos Artfakta: Steglits Carduelis carduelis – Artinformation – Artfakta från SLU Artdatabanken