Linnekulla.se

Dags för litet bilder från första halvan av juni. När solen strålade i maj och de första dagarna i juni kom tanken naturligt, vänta bara tills skolorna slutat. Jodå, det stämde. Värmen försvann och regnet kom. Men vädret har varierat så solen har varit framme den också, ibland. Paradisbusken körde i gång sin blomning, den är uppskattad av många pollinerare. Honungsbin så klart, humlor anlände och blev ganska många, mörk jordhumla och jordsnyllthumla var det gott om, även åkerhumlor.

Fjärilarna är inte så många, men amiral, mindre tåtelsmygare och citronfjäril finns i bildspelet. Många är däremot gräsgrön guldbagge i år, de flyger runt med bra fart bland blommorna, det närmast svärmar av dem. Några dovhjortar kom på ett numera sällsynt besök, en hjort och två hindar.

När paradisbusken blommar kommer alltid humlelik dagsvärmare och far runt mellan blommorna. Undan går det, och det är inte lätt att få dem på bild, en ren utmaning får man säga. Nu är ju utmaningar till för att antas, så det finns en samling humlesvärmare i bildspelet. Förhoppningsvis dyker även större dagsvärmare upp innan blommorna faller av. En utmaning är svärmarna som sagt, det har blivit en hel del ganska lyckade bilder. Jag funderar på att göra ett specialbildspel med bara svärmare. Vi får se hur det blir!

Länk till bildspelet: 2024-06-15-Bland svärmare och svärmande guldbaggar

Full fart bland blommorna!

Humlelika dagsvärmaren kommer flygande som ett jetplan!

Jag har hamnat på efterkälken med uppdateringar här, och kälkåkning på sommaren blir det ju inte mycket fart av. Men nu kommer i alla fall ett avslut för maj månad. Kallt var det i början, men sedan kom värmen. Mycket värme fick vi, och mycket litet regn. Det blev full fart i insektsvärlden, blommorna blev snabbt pollinerade och därmed blev blomningstiden litet kort. Några hjortar ser vi inte till här, så jag har bytt teleobjektivet mot ett makro-objektiv och sett på världen genom det. Det kan man lära sig mycket av!

Det är väldigt mycket man inte lägger märke till i vanliga fall, men med ett makro på kameran eller med ett förstoringsglas i handen kan man få ta del av en helt ny värld. Insekter är mycket intressanta att titta på, dessutom är de helt nödvändiga för vår överlevnad. Visst, den tanken är svår att ta till sig om man hamnar i ett myggsvärmområde och blir attackerad av tusentals myggor. De behövs för att fåglarna ska kunna föda upp sina ungar, men miljarder är ju att ta i. Och deras stora antal är inte representativt för de insekter som sköter pollineringen av våra växter, bär, fruktträd med mera. Tvärt om, de minskar i antal och stora delar av våra vildbin är nu rödlistade.

I bildspelet finns exempel på insekter som jag fotograferade på vår tomt under sista veckan i maj. Först en parasitstekel, det långa sprötet baktill är ett äggläggningsrör. Bra att ha om man ska lägga ägg på eller inne i värdinsektens larv, ibland bo. I skrivande stund har jag inget artnamn. Blomflugan som liknar en geting är mycket riktigt en getinglik tigerfluga som följs av en Stor dansfluga. Den röda skalbaggen kallas Stor kardinalbagge. Jag slutar uppräkningen innan det blir tjatigt, namnen finns i bildspelets bildtexter. Jo, förresten, apropå det där med namn. Ingen kan ju kunna alla namn på olika kryp, särskilt inte jag som inte ens kan många. Men det finns god hjälp att få i olika Facebookgrupper, so ”Vilken insekt”, ”Tvåvingarnas liv”, ”Vi som gillar bin och humlor” för att bara nämna några. Där finns fantastiskt kunniga människor som gärna hjälper oss okunniga! Prova gärna!

Länk till bildspelet: 2024-06-10_På_efterkälken

En parasitstekel, parasiterar på det vi kallar skadeinsekter.

Hane av Vanlig skorpionslända (Panorpa communis)

Sol och varmt varenda dag, i morgon lovar (hotar?) meteorologen med 30 grader i skuggan. Förhoppningsvis är det inte inledningen på en ny ”2018-sommar” eller ännu värre. Det behövs regn, men 0,6mm totalt torsdag – fredag är ju inte till någon större nytta. På söndag utlovas 10 mm på 12 timmar. F-n tro´t sa ju Relling.

Vi har mandelblom i gräsmattan, eller ängen snarare nu. Mandelblomman har inneboende, två vivlar har varsin etta i blommorna. Jag läste att det finns 60 000 arter vivlar, varav 500 i Sverige. Nästan avskräckande för att börja söka… stryk nästan, förresten. Vivlar är ju skalbaggar, just nu har vi nästan invasion av en annan skalbagge i hagtornen. Gräsgrön guldbagge har vimlat bland hagtornsblommorna. Nu blåser blommorna sönder och skalbaggarna bort, det har lugnat sig. Hagtornssandbin fanns det också flera i hagtornen, och en hane av vialsandbi.

I början av bildspelet finns majgökbi. Gökbin har fått namn efter fågeln gök, precis som den lägger gökbina sina ägg i andras bon. Larven lever som boparasit hos sandbin som hagtornssandbi, gyllensandbi, trädgårdssandbi. Vi har en vit midsommarblomsterplanta som blommar, finns i bildspelet så klart liksom blå jungfruslända som visade sig i går för första gången här. En tilltufsad amiralfjäril avslutar.

Länk till bildspelet: 2024-05-23 Högsommarväder

Hagtornssandbi på hagtornsblomma.

Teveronika blommar fint i gräsmattan.

Sommarvädret fortsätter, solsken och (ganska) höga temperaturer men rejält blåsigt. Hjortar syns ibland, andra omgången vildtulpaner blommar. De kallas Kretatulpaner, och om de trivs lär de föröka sig i stil med kvickrot. De är vackra, så det gör ingenting. Ett och annat gökbi visar sig, gräsgrön guldbagge finns det gott om i äppelblommorna.

Glödsandbina jobbar vidare i berberisbuskarna, där håller även ett antal bålgetingdrottningar till. Det är maffiga madamer! Det blåser rejält, det är inte populärt bland bin men några trädgårdssandbin och hagtornssandbin letade pollen bland äppelträdens blommor. När jag tyckte att det räckte med bilder stötte jag på väg in ihop med ett märkligt kryp. En stekel av något slag, den får avsluta bildspelet.

Länk till bildspelet: 2024-05-17_Sommarväder

Eller kretatulpan på svenska.

Ännu en bålgetingdrottning.

Vintern övergick i vår (som vanligt) sedan blev det snabbt sommar, varpå vintern återvände och sommaren drog sig tillbaka. Just nu är det i alla fall sommar, de senaste dagarna har vi haft 20 plusgrader och väl det. Nu när kylan gett med sig börjar det bli torrt i stället. Någonting att klaga på måste det ju finnas! De små vildtulpanerna har blommat färdigt, orkar inte mer i solgasset. Några finns bevarade på bild tillsammans medhumlor och bin, vilda som tama.

Dovhjortarna kommer litet då och då, det bådar gott inför sommaren och deras ”kalvdagis” på vår gräsmatta. Det är efterlängtat, i fjol blev det ingenting av den verksamheten och vi saknade det djupt. Blir det bättre i år så är jag beredd med kameran. Stativet står redo, bara att klicka fast kamera med teleobjektiv i fästet.

Dean Martin sjöng en sång som passar bra som beskrivning av bildspelet den här gången; ”the birds and the bees and the flowers and the trees”. Allihop finns representerade i bildspelet, plus en samling dovhjortar. Håll till godo!

Länk till bildspelet: 2024-05-03 Sommaren kom tillbaka!

Undrar om minen betyder att det var jättegott?

Ett honungsbi skördar i Scilla italica.

Sommaren kom, värmde en dag och vände om. Så skulle man kunna sammanfatta senaste veckorna. Svartvita flugsnapparen har också gett upp och vänt om verkar det som. Kanske tagit en vända till Tyskland för att hitta värme. Inte en enda flugsnappare har visat sig de senaste tio dagarna, mesarna har fritt fram i holkarna. Det lär bli krig när värmen och flugsnapparna återvänder.

Vid halv åtta-tiden i tisdags kom en dovhind och slog sig ned bland vitsipporna bakom olvonbusken. Där låg hon en bra stund och inväntade morgonsol, i frid och ro. Klockan tre på eftermiddagen reste jag mig från datorn och tittade ut, där var det inte frid och ro! Ja, inga slagsmål eller så, men en större flock dovhjortar hade löpartävling på vår gräsmatta och en sväng ned i skogen. De var minst tjugo stycken, och de roade sig av hjärtans lust. Även dräktiga hindar deltog i buset. När de kommer rusande, sänker huvudet och vrider det från sida till sida medan de springer och slår bakut, då är det mycket tydligt att det här, det gör de för att det är så himla roligt.

Småtulpaner och scilla blommar för fullt, en rapsfjäril kom i sprillans ny kostym, den måste vara nykläckt. Solitärbin är det ont om, synd nu när prunusträden blommar för fullt. Där fanns i alla fall gott om humlor som försåg sig av pollen. Vitsipporna blommar också i mängder, ett honungsbi på besök bland dem hamnade på bild.

Länk till bildspel: Sommaren som vände

Man kan hålla bra fart även som dräktig hind

Även en rapsfjäril kom fram i solljuset i går. Eller om det är en rovfjäril, inte lätta att skilja åt.

Full fart till nästa blomma.

Ja, det var jag ju redan innan förstås, jag har alltid gillat katter. Men nu har jag blivit kattbiten på riktigt, om man säger. Av Nicke.

Nicke sussar på gula filten i soffan.

Det gick till på detta viset. Nicke har alltid tyckt att det ingår i de kattliga rättigheterna att ligga i husses knä. Det får han gärna både tycka och göra, det är mysigt med en kisse som ligger i knäet och spinner. Det hade han tänkt sig att göra i torsdags också, när jag satt framför datorn djupt försjunken i en artikel och inte märkte att Nicke var på ingång. Jag satt nära datorbordet med lilla magen (jaja, lilla och lilla, magen då) nära bordskanten. Jag märkte aldrig att Nicke kom och ännu mindre att han satsade på ett hopp upp i mitt knä.

Det där att jag satt nära bordet gjorde att Nicke missade i upphoppet, han slog nästan huvudet i bordsskivan och missade grovt i höjd, varpå han började glida neråt och satte samtliga tillgängliga klor i mitt lår för att hålla sig kvar.

Då märkte jag ju att han var på gång, om man säger. Ja, inte att det var han, men något i alla fall. Det gjorde riktigt ont, och jag upphävde ett protestljud, ganska högt. När jag såg att det var Nicke sa jag ”men lilla kissen då!” eller någonting ditåt, och fick ned vänsterkardan för att fånga upp honom. Trots att jag var snabbare än blixten hann han glida ännu än bit, och ökade trycket i högertassens klor när jag greppade honom för högt, över ryggen i stället för att stötta honom under ändan. Jag ljuger inte om jag säger att det kändes.

Då var snabba åtgärder av behovet påkallade, och jag fick i gång även högerkardan, som jag ännu snabbare än blixten for ned mot Nicke med för att fånga upp honom framifrån och stödja honom. Den snabba rörelsen rakt mot Nickes nuna och mitt ihållande morrande över smärtan i låret gjorde att han missförstod (ursäkta vitsen) mitt ingripande och tolkade det som ett allvarligt angrepp.

I katters värld måste ju snabba rörelser och allvarliga angrepp, verkliga eller inbillade, föranleda omedelbara motåtgärder. Alltså satte han hela tandgarnityret i min högertumme, med full kraft i bettet. Jag lyckades få honom att släppa taget med klor och tänder och glida ned på golvet, varefter jag kunde konstatera att blodet flödade från tummen. -Bra! tänkte jag, för ymnigt blodflöde rensar såret från bakterier och sådant elände, det har man ju fått höra genom livets skadetillfällen. Sant eller inte, i mitt fall var rensningen ganska intensiv från ett hål vid tumnageln.

I sådana här svåra fall får man ju ta hustrun till hjälp. Så även denna gång, hon ryckte genast ut -eller mer in kanske- med sårsprit, Aloe Vera, kompresser och bandageringstejp. Jag själv påbörjade omvårdnaden med Tea Tree Oil, det vill man se dom bassilusker som klarar av den! Tummen blev bandagerad, liksom hålen på låret efter Nickes stadiga och eftertryckliga grepp med högertassen.

På fredagen kontaktade jag Vårdcentralen, jag behövde bara viska ”kattbett” så ombads jag komma på direkten. Väl där blev min tumme besiktigad av en sjuksköterska som remitterade till läkare. Vi hade nu upptäckt att det fanns ännu ett blödande hål på tummen, ”blomman” på undersidan var punkterad. Läkaren var inne på antibiotika vilket jag inte var, förra gången med sådan fick jag byta och sedan bryta efter råd på jouröppen vårdcentral i stan när diarrén blev för påfrestande. Nå, vi kom överens om att läkaren skrev ut ett recept som jag kunde hämta ut på lördagen eller söndagen om tummen blev allt för blålila.

På måndagen hade flitigt bandagerande och behandling med Tea Tree Oil gett resultat, inflammationen var på väg att försvinna helt vid tumnageln, såret på undersidan var helt läkt, inte ett spår syntes. Och inte ett spår av psykisk påverkan hos Nicke, han kommer fortfarande och kräver knäliggande hos husse. I dag onsdag ser tummen helt normal och oskadad ut. Slutet gott, allting gott!

Nicke sussar i husses knä framför TV:n